Glad!    40 %Fundersam!    13.3 %Fnissig    40 %Deppig    0 %Neutral    6.7 %

Vad får du för känsla när du är inne på min blogg? Svaren här ovan. Resultatet gör mig glad. De flesta av er blir glada och fnissiga när ni är här hos mig, det var liksom meningen.  

Jag ska erkänna en sak för er - jag brukar tänka mig mitt liv i rubriker. Sant och kanske en smula patetiskt. men det har blivit bättre med åren. Ofta är det hemskheter. Som när jag var yngre, på väg hem: Ung kvinna mystiskt försvunnen misstänks vara bortrövad

Numera är det mera: Medelålders kvinna brände upp huset. Jag skulle ju bara baka bullar.

Eller: Annika 43 berättar om sin mystiska sjukdom- så fort jag sätter mig somnar jag ( Annika heter egentligen något annat).

Och för stunden: Bloggandet har givit mig krafterna tillbaka! 

Jag har bloggat om det förut- att jag inte förstår det här med miljöfrågorna. Att Al Gore blivit kung i riket "Total förvirring" med huvudstaden "motstridiga budskap".  Att man inte vet hur man ska bete sig liksom , för att göra rätt.

Så har jag tänkt på det här, på senaste tiden: det blev väldans tyst på miljönissarna nu. Alla dom som skrek - konsumera mindre, jorden dööör. En shoppingfri dag etc. Tyst som i graven....Upp sticker istället en och annan ekonomie doktor, typ Fölster, och säger: nu ni, svenska folket, måste vi

k o n s u m e r a oss ur denna kris!

Jag känner mig otillräcklig. Som mamma. Speciellt efter det att denna lilla önskelista inför jul låg på köksbordet:

• Den och den skivan med den artisten, så långt OK.
• Det klädesplagget från den affären, också OK.
• Det sminket helst därifrån, OK jag hänger med.
• En pojkvän
• Ett spännande liv
• En rosa helikopter med egen pilot.

Jag Känner mig otillräcklig som sagt.

Jag har hittat en smått otrolig blogg. jag blev förvånad, bragd ur fattning - men framför allt blev jag GLAD.

Jag har hittat till Rut. Rut bloggar. Rut är 93 år. Och Rut rimmar på krut.

Jag har fått en utmaning från Johanna.

Skriv om tre personer du älskar och beskriv varje person med ett ord.

Sonen- oförutsägbar

Att ha en sån son innebär att tillvaron tillsammans med honom, alltsedan barnsben innebär att jag undrar varför han gör som han gör, säger som han gör och reagerar som han gör. Oförutsägbart med andra ord.

Dottern - styrka

Vi har med en blivande VD att göra, vi hänger mest med, försöker åtminstone.

Dottern - energi

Om dotter nummer ett  är ett fullfjädrat VD ämne vid 16 årsålder så är dotter nummer två något helt annat. Det pratas, det studsas ocvh hoppas och skrivs låtar och görs kullerbyttor och det s k r a t t a s.

Skriv om 3 personer som du saknar och beskriv saknaden eller personen med ett ord.

Min bror - förebild

Min förebild, min stora starka och karismatiska brorsa. Som jag tagit efter, som jag liknar i mångt och mycket.  Som alltid hade ett öra, en hundring eller ett par kloka råd att ge.

Min bror - karisma

En ganska kort bror, men en mycket STOR bror - alla blev berörda av hans person, gammal som ung, liten som stor, kvinna som man, nä förresten mest kvinnor:)

Min bror- levnadskonstnär

Det satt inte fast, det var inte fördömande, det var full rulle och många järn i elden och bollar i luften. Vissa karaktärsdrag går igen. Detta fick jag som present när han levde och ok när han dog -  att livet är här och nu!

Skriv om 3 saker som du vill ska hända i ditt liv och beskriv varje sak med ett ord.

Barnbarn

För då har jag fostrat mina barn till att bli älskade- så att de kan skaffa egen familj när de vill.

Tid

Jag vill ha mer fritid. Fri tid.

Resa

långt och kort till varmt till kallt till nytt och till gammalt. Ofta, mycket och ibland länge!

Jag utmanar den som vill! PS: Ibland sitter ens formuleringar som en annan smäck, jag är faktiskt helt enkelt skitnöjd med formuleringen: Detta fick jag som present när han levde och ok när han dog -  att livet är här och nu!  Visst är det rent poetiskt?  jag sa poetiskt och inte patetiskt. :)

Radioprogrammet " På minuten" är nog det roligaste som finns. Det skulle jag vilja prova på att vara med i. Och så tycker jag att alla som medverkar är så himla trevliga. Petra Mede. Om någon sa att jag liknade henne så skulle jag bli jätteglad. Inte till utseendet alltså. Och NEJ jag menar inte att hon är ful, inte alls, hon ser bara ut som jag aldrig har gjort eller kommer att göra och det är inte hennes utseende jag vill likna.

Är det JULBORD!

God mat, fint umgänge, och lite kul så där- avslappnat. Nu vet jag vad en pillemausare är tack vare Johanna, jag har sett Synnes fina hus och kort och gott - jag känner mig liksom among friends ( Mynta, Baronessan, Susanne, Carina, Med flera). Undrar om jag kanske skulle ha blivit hemma istället.

Jag fick gåshus av: men det är en dag i morgon också!

Som om det då förväntas av mig att jag ska svara: nähääääää e det!? ( en dag i morgon också).

Klart som fanders att jag vet det.

Men julbord är det baske mig bara en gång per år, varför, ack varför är det så att mina arbetskamarater och jag träffas kl 20  och redan kl 21:30 åker en del handväskor upp i knät, kl 22:00 har alla ringt taxi och redan kl 23:00 är vi hemma igen????

Det är  en dag imorgon också, may be it, shit I know so, men kan vi inte bara vara där vi är en liten stund till-  bara för det att vi vet att morgondagen alltid kommer och den är precis som vanligt.

Jag får stämpeln av den där- partyprinsessan. Det provocerar. Jag blir mer partyprinserssa än jag någonsin varit. Blickar som fördömer, tycker jag ibland. Är det något jag kan så är det att gå på full låga även dagen efter.

Leva mitt liv till fullo kanske.