Igår på en middag tillkännagav jag en hemlighet som jag hållit inne med i ett år. Min man sa till och med; det hade jag ingen aaaaning om.

Det känns skönt att ha lättat sitt hjärta.

Varje år brukar vi i olika konstellationer inom familjen försöka se NK:S julskyltning tillsammans. Förra året gick vi bet, vi fick inte ihop det.

Jag var ändå i krokarna och tog svängen förbi. Som vanligt fascinerande. Första jätterutan hade en anordning i högra hörnet som sprutade ut såpbubblor. Jag var mest nyfiken på hur anordningen såg ut när jag stod där framför rutan med en hel hord människor som alla sa ahh och ohh och sen sa dom hahahaha men herre guuud!

Jag försökte som sagt var kolla  lång ned i högra hörnet innanför det gigantiska skyltfönstret. Jag pressade mig succesivt längre fram. Väl där skulle jag kika. Men jag missbedömde liksom avståndet. Det sa verkligen STOR kloink när jag krockade med rutan som både dallrade och skakade till. Det var så himla pinsamt. Verkligen.

Det var bara att bryta ihop och gå vidare forfarande nyfiken på maskinen som jag naturligtvis inte såg en skymt av. Men dessvärre kände ju folk igen mig så vart jag än gick vidare bland de övriga skyltfönsterna så skrattade människor.

 

Johanna

21 december 2008 12:04

Hahaha... usch vill inte ens tänka på hur piiiinsamt det måste ha känts. Sjunka ner i jorden? Ja tack!!

Men lovely att du bjuder på dina skämmiga anekdoter!:)

//Johanna!

http://pantarholmskajen.bloggagratis.se

 

Persilja

24 december 2008 01:20

Jag formligen ÄLSKAR människor som kloinkar in huvudena i skyltfönster. Ska man nu kloinka in huvuden i skyltfönster så måste ju NK:s vara det ultimata fönstret! I love it! Herregud. det finns ju tusentals människor som INTE kloinkar in skallarna i rutan. Du vill väl inte höra till dem?
God Jul!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....