Jag har skrivit om det förr, att småpill ger mig små psykbryt i lagoma doser. Hellre hugga och stapla ved än att göra pärlplattor typ.

Idag pratade jag med en gammal kompis, som har två barn under tre år och som, när vi talades vid, precis skulle hälla upp knäcken i formarna som hon spritt ut. Jag blev alldeles svettig i nacken - detta av blotta tanken på knäcken och alla små formar och Anslagstavlan Atjooo ( ni som är födda ungefär vid samma  år som jag fattar) och stelt och för rinnigt och för kladdigt och jag köper på Konsum.

Men envis är jag också. Kanske skulle prova i alla fall, inte improvisera Winnerhorse, gör kulprovet flera gånger än en och ....ja kanske, - vad tror ni - kan jag använda bullformar tror ni?

Ibland överträffar verkligheten drömmen- i dubbel bemärkelse.

Fick precis årets första julklapp, en jättefin uppsättning påslakan. I blått och vitt randigt.

Jag blev SÅ glad!

Jag är trött. Jag vill sova. jag kommer att kunna sova jättegott i våra nya påslakan. Och - färgen blir blå i vårt sovrum. I vårt framtida sovrum.

Det är verkligen tur att jag är trött. Kommer man in i vårt sovrum så kan man rättmätigt fråga sig vad har hänt här?

Dubbelsäng i mitten, udda krukor i fönstret, ledsna orkideer.  Garderobsvägg, där en dörr är borta och två inte går att stänga. Taket är flammigt, någon innan oss gav upp betsningen eller hade grava synfel.  Väggarna är smutsgula med en åttiotalsbård högst upp. Där man lagt in lite strimmor av grönt också. Vad den föreställer - ingen aning- krusiduller kanske.

Ibland så överträffar verkligheten drömmen eller hur var det nu?

jag är faktiskt så lyckligt lottad att jag aldrig har problem med sömnen, men jag känner liksom på mig att jag kommer att sussa lite ännu bättre efter det att vi renoverat i sovrummet.

Mina kollegor fasar för att åka på tjänsteresa med mig. jag är bland det tråkigaste som finns när det kommer till det. I alla fall när det gäller transporten, sen kan jag bli vanlig och stundtals ganska underhållande tror jag.

På tåget till Göteborg, tidigt: ja God natt då! Drar upp jackan och sussar som en bebis. Mina kollegor umgås, jobbar lite och fikar.

På väg hem: men nu har du ju sovit hela vägen ned, nu är du väl pigg på hemvägen?

Njaeejaanejjaavet inte, svarar jag.

Detta har hänt, jag vaknar upp i Södertälje på vägen hem; det där gick ju smidigt! Säger jag och försöker kamma mig lite.

Min kollega (det var synd om honom, han var ensam och hade bara mig till sällskap) säger ganska uppgivet: Tåget är tre timmar försenat!