Idag satt jag i ett ganska invecklat samtal med en man. Det är fredag, han är gammal och han är inte riktigt frisk. Men en mycket intelligent man när han är vaken.

Jag var mitt uppe i en harang där jag försvarade och förklarade något - jag var mycket exalterad, bläddrade i mina papper, tittade upp och väntade på att få lite mothugg som jag brukar få- då har han nickat till. Jag tystnar.

Vad ska jag göra nu, släcka lampan och gå ut, harkla mig eller börja sjunga något helt improviserat ( Singstar gott folk, ger den bieffekten)?

Jag säger istället: hallåååååå! Utdraget fast ganska tyst. Hur tuff och kavat jag än kan vara så blir jag liksom bragd ur fattning, egentligen vill jag liksom inte låtsas om att han somnat, för hans skull. Men om jag fortsätter babbla så missar han ju allt jag säger?

Han vaknar. Jag säger; du blev visst lite trött. Guud vad pinsamt för honom, sen strör jag salt på såren för jag säger: Hur lång hann jag innan du somnade? Jag skyndade mig att prata så att vi hann till slutet.

Det är konstigt med dessa situationer, man märker ju att det händer men man vill liksom inte.

En annan liknande situation var denna för många herrans år sedan. Jag var med min kompis, vi trodde vi skulle starta företag och träffade en man som var generalagent för ett märke vi var intresserade av. Det var lite stiff liksom, mannen var kolsvart och pratade bara engelska med oss. Det gick bra. Vi kände oss duktiga och viktiga och vuxna i ett stort affärssammanhang. Vi ska skriva lite papper. Han sätter sig på ena sidan skrivbordet och vi på den andra. Han fibblar med stolen som plötsligt med ett lite pfffssscht åker ned på lägsta läge. Vi sitter mitt emot ett kolsvart ansikte med hakan på skrivbordskanten. Jag tänkte det här händer inte. Men det gjorde det. Alla var eniga om saken, för vi kommenterade det inte ens, hajja vi skrattade inte ens. Mannen bara reste sig upp, fixade stolen och vi skrev på papprena.

Visst är det bra konstigt hur man reagerar ibland?

I dagens bilaga till D.I - som heter Diego fanns en radda värmeljus, bland annat ett ljus, ett vanligt värmeljus som kostade snäppet under en tusenlapp!

En tusenlapp!

Man kan elda upp sina tusen kronor eller så kan man åka tur och reur till Prag, med Ryanair, man kan köpa 50 fetaostar om man vill eller skänka dem (NEJ inte ostarna, pengarna förstås) till bättre behövande.

Jag är förstummad, inte över ljuset i sig utan över att det förmodligen finns dom som verkligen köper ett värmeljus för tusenlappen. På riktigt.

Och nu när jag dubbekollade ser jag att ljuset, ett helt vanligt ljus med någon snoffsig design och en snoffsig doft finns i Svenska Dagbladets bilaga - Min helg. Förlåt mig Diego..

Jag skulle skicka min utmärkelse vidare. Eftersom jag är novis så vet jag inte om det är förbjudet att skicka den tillbaka - men jag gör nog det ändå.

These are the results and motivations from Winnerhorse jury:

Till Mynta

Hon tror att hon bara fladdrar runt mellan fåglar, tyger och grytor. Men hennes blogg är djupare än så. Jag känner alltid en viss förväntan inför ett besök där hos henne i den skånska myllan. Det är en blogg som förmedlar värme och innerlighet. Och hon känns som äkta vara.

Till Pia

Hos henne händer det alltid massor. Hon skriver om vardagen - med musik, spelningar, kryssningar, barn och hundar. Jag fascineras över hennes blogg, hennes vardag ser så olik ut mot min. Dessutom har hon en stor portion humor.

Till Susanne

Hos henne vill jag bo! Det bakas bullar på höjden och längden, det inreds och väntas på hantverkare som aldrig kommer. Det verkar vara ett tålmodigt hem, med en tålmodig och icke fördömande supermamma i spetsen för den stora familjen.

Till Persilja

Den mest surmulne, ibland trötta och kritiska människan blir glad och upplivad hemma hos henne. Så mycket färg, hela hennes blogg är energisk. Jag blir glad och förstummad. Men det är inte flåshurtigt och gulleduttigt, hon varvar med tänkvärda och kristiska analyser.

Till Baronessan

När jag är hos baronessan möts jag av kritiska  och ack så viktiga inlägg i debatten, alltid med en humoristisk touch. Läs själva, och kolla på hennes vackra bilder. En stimulerande blogg som leder till eftertanke och vilja att prata vidare!

Till Synne

Här bloggar Norges okrönta mästarinna på fotografisk blogg. Alla hennes inlägg blir så intressanta i och med att hon illustrerar allt med kameran i högsta hugg. När jag är inne hos henne känns det som om jag också varit med på hennes promenader eller shoppingturer. Dessutom är hon en flitig kommentator på andras bloggar- guld värt!

Till Johanna

What you see is what you get känner jag hemma hos henne. Det finns något äkta där. Jag får följa med henne ut i skogen, och följa med på det superhemliga bröllopet. Fina bilder och en fin tjej, trots att vi inte träffats in real life.

Bloggandet är så kul! man möter så många människor och får ta del av både stora beslut och små detaljer.

Detta inlägg kommer att handla om motsatsen till jämställdhet:)

Två av tre barn är födda med kejsarsnitt. Men mellandottern på helt naturlig väg. En mycket smidig förlossning. I was in charge så att säga. Det enda störande momentet var min stackar man som med jämna mellanrum mitt uppe i förlossningsarbetet frågade: men vad gör du egentligen? ( syftade nog på mina ovanliga ljud). jag föder barn ditt pucko!

Han snubblade omkring bland sladdar och sköterskor. Blekare och blekare. Snusen rann. Tänkte- nu ser han ju nästan grå ut. Jag höll stenhård koll på honom. Andas andas, kolla min man. Sköterskan sa också att han borde gå ut en stund och ta en nypa uft. Det tog han nog som en förebråelse, för rätt var det var fick han fatt i en dyblöt trasa av något slag och började klafsa med den i mitt ansikte, det rann och stänkte och nu var det min tur att fråga: vad fan håller du på med?

Jag tror att det var med inspiration från något han sett på TV.

han åkte hem efter det att dottern kommit. Sov i två dygn och var fortfarande gravt chockskadad, efter en vecka sa han att det var skönt att jag var som vanligt igen......

Så när tredje barnet skulle komma svarade jag på frågan om särskilda önskemål inför förlossningen att jag INTE ville ha med min man. Det var inte särskilt lätt att få igenom kan jag säga. Vi var helt eniga, det var systemet, barnmorskor och sjukhus som satte sig emot.

Nu blev det ju kejsarsnitt så han slapp vara med i alla fall, det är vi jätteglada över!

Vissa män ska inte vara med vid förlossningar, så det så!

Jag har fått en ängel! Tänka sig en ängel, jag ångrar genast mitt tilltag i lördags när jag var utklädd till djävul och häxa. Förlåt mig Synne :)

Och en till från Baronessan. Jag ska genast bli en bättre bloggare, och blogga oftare. Varmt TACK båda två. Nu är timmen sen, men jag ska skicka vidare.

Jag har bloggat om det förut, om vår knasiga skofamilj. Då var det maken som i ottan knatade iväg med två olika skor, sonen vägrade bära två omaka 46:or men maken misstyckte inte även om det var av misstag.

Nu har det hänt igen. Dottern, storlek 39 kommer hemhaltande efter en fest. Det där ser ju inte bra ut tänkte jag.....

Förklaringen till haltandet var att någon knyckt hennes ena stövel, till saken hör att dottern hade en decimeter hög klack på sin bruna stövel, men den som av misstag tog hennes lämnade en helt platt stövel kvar. Hon dansade lite i otakt på hemvägen kan jag säga. Men nu är ordningen återställd, dottern har nu två likadana stövlar med lika hög klack och en med lite plattare klack. Lollo ska hämta sin högerstövel i morgon!

Och jag kan erkänna, jag sjunger lika illa som jag handarbetar- vad värre är, mina grannar vet det nu- vi har fått tillökning- Singstar!

när jag får kommentarer. När någon lämnar ett avtryck - det är det roligaste med bloggandet.

Japp och detta var ett ledande inlägg.

Mer kommentarer önskas!

Var på fest igår.

Utklädd till ett mellanting mellan häxa och djävul.

Jättekul!

Det kändes liksom helt rätt. Till min makes stora fasa......

Baronessan- nu har förstoringarna på din Båtbild kommit. Fortfarande magiskt!