Baronessan

26 november 2008 23:10

Jag kom på ett - SNUTFAGER. Om det nu är ett gammalt ord eller om det bara är som jag ser ut :)

susanne

27 november 2008 07:57

Ord är så vackra och det är så roligt att använda dessa gammla ord.. här upp i min lilla del av världen använder man mycket gammla ord"bonskan" här är de orden bevarade.. sen att tonåringarna rycker till och undrar om vad vi pratar om är både sorgligt och roligt---

winnerhorse

27 november 2008 11:12

Ja så har jag också uppfattat det - att längre norröver har ni bättre koll på att bevaravårt fina språk. stämmer det förresten att ni istället för att säga jag har inte kokat kaffe, istället sägerjag har okokt kaffe.

Jag brukr leka med tanken på att införa det här med: jag har ohämtat posten, jag har oborstat håret, jag har ohandlat.
Baronessan- ett superjuste ord, snutfager och då får tvålfager också vara med på ett hörn, eller hur!

Johanna

27 november 2008 14:51

Ojojoj... här nere i söder har vi GOTT om gamla ord och uttryck. Är det t.ex nån som vet vad en "pillemausare" är...? =)

aktuelltant

27 november 2008 15:44

Här kommer några roliga ord:
Grötmyndig (vet inte hur man är när man är grötmyndig men det låter kul och jag använder det friskt)
Jubelidiot

Sen tycker jag att det är kul när man betonar vokalerna "fel". När man säger honom och homosexuell med betoning på första o:et

För övrigt så vet jag att man säger oäten i Västerbotten om man inte ätit än.

Johanna

27 november 2008 21:03

Ok, ledtråd var det: en yrkesgrupp.

Synne

28 november 2008 07:39

Hej på dig.
Tack för en mycket överaskande och trevlig mail.
Det där har jag ingen aning om.
Kommer svar.

Guskelov är ett ord från östergötland.
Trälit är ett annat.
Tror kanske att det mest är dialektala skillnader.
Men ett kul inlägg det var det.
Hat så bra...
Synne.

winnerhorse till aktuelltant

28 november 2008 12:01

Titta vad jag hittade - bloggade om "ditt" ord tidigare!


Den här förklaringen till "Grötmyndig" hittade jag på en gammal blogg: "Ruffhäxas nya liv":

"Något grötmyndigt är drygt, pompöst och uppblåst. Ordet började användas i skriftspråket i mitten av 1600-talet. Det kom in i svenskan som ett lån från lågtyskan. Grötmyndig förefaller vid en första titt vara en sammansättning av gröt och myndig - även om kopplingen mellan gröt och uppblåsthet kan verka långsökt. Men härledningen är inte så självklar. Det lågtyska grootmündig är från början en bildning av groot - som på högtyska heter gross - i betydelsen stor, och av mündig i betydelsen mun. Stor i munnen, med andra ord. Att det senare blev gröt på svenska, beror antagligen mest på dåliga kunskaper i tyska."

Frid

av Maju den 28 april 2008 kl 16:13