Femhundratolv saker att hålla reda på, flamsor på halsen, nästan imma på glasögonen, mobilen i byrålådan och fullkomlig snurr på jobbet. Hur attans mycket hinner man inte med en dag på jobbet? varför har just jag ett komihåg som en annan superdator, varför har jag fotografiskt minne, kan jag inte bli lite glömsk?!

Faktiskt, det är inte bara en gåva.....

Efter en sån här dag finns det sämre avslutnignar på än att gå på bio med två entusiastiska åttaåringar. Vi såg Mamma Mia och dom såg helt andra saker än jag! Helt klart! Och så blev dom lite kissnödiga, i olika omgångar. Så smaskade dom popcorn, mycket högt.  Gulligt.

 

Johanna

11 november 2008 21:17

Håll med om att det är en underbar film! Och pop-corn till det... nej bättre avslutning kunde du sannerligen inte få! =)

http://pantarholmskajen.bloggagratis.se

 

Synne

12 november 2008 06:54

En helt klart målande berättelse om din dag.
Sånt gillar vi.
Ja det där med ditt komihåg har jag inte en aning om. Vi kallar det klisterhjerne her i nabolandet.
Har ännu inte sett filmen Mamma Mia. Väntar tills den kommer på dvd.
Ha det så gott nu.
Glöm nu inte att glömma komma ihåg nått....
kramen Synne.

http://nabolandet.blogspot.com

 

susanne

12 november 2008 13:57

du kan få delar av min förvirrade hjärna... så kan jag få din superdator ett tag :)

http://supermamman.bloggagratis.se

 

Baronessan

12 november 2008 22:25

Mamma Mia är inte fel! Det där med minnet - man kan låtsas att man inte minns - allt för ens egen överlevnad.

http://viskning.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....