Detta inlägg kommer att handla om motsatsen till jämställdhet:)

Två av tre barn är födda med kejsarsnitt. Men mellandottern på helt naturlig väg. En mycket smidig förlossning. I was in charge så att säga. Det enda störande momentet var min stackar man som med jämna mellanrum mitt uppe i förlossningsarbetet frågade: men vad gör du egentligen? ( syftade nog på mina ovanliga ljud). jag föder barn ditt pucko!

Han snubblade omkring bland sladdar och sköterskor. Blekare och blekare. Snusen rann. Tänkte- nu ser han ju nästan grå ut. Jag höll stenhård koll på honom. Andas andas, kolla min man. Sköterskan sa också att han borde gå ut en stund och ta en nypa uft. Det tog han nog som en förebråelse, för rätt var det var fick han fatt i en dyblöt trasa av något slag och började klafsa med den i mitt ansikte, det rann och stänkte och nu var det min tur att fråga: vad fan håller du på med?

Jag tror att det var med inspiration från något han sett på TV.

han åkte hem efter det att dottern kommit. Sov i två dygn och var fortfarande gravt chockskadad, efter en vecka sa han att det var skönt att jag var som vanligt igen......

Så när tredje barnet skulle komma svarade jag på frågan om särskilda önskemål inför förlossningen att jag INTE ville ha med min man. Det var inte särskilt lätt att få igenom kan jag säga. Vi var helt eniga, det var systemet, barnmorskor och sjukhus som satte sig emot.

Nu blev det ju kejsarsnitt så han slapp vara med i alla fall, det är vi jätteglada över!

Vissa män ska inte vara med vid förlossningar, så det så!