To the fleemarket!

Loppis idag, big time. Nu har jag pallat upp så mycket skräp på bordet att jag nästan skäms. Redan igår, när jag stod och packade upp grejerna så sålde jag två föremål. Snacka om win-win-situation. Jag blir glad av flera anledningar, jag får pengar för något som jag inte behöver. Och för att någon annan blir själaglad över det jag inte vill ha.

Jag vill verkligen bli knalle i mitt nästa liv!

Återkommer med fullödig rapport. Har dock en devis idag, bara idag, jag ska sälja ALLT!

Tjingeling- mot loppisen!

Va äre där för nåt som Blondinbella gör?

Måste man verkligen plåta sig själv och kalla det för dagens outfit?

Och jisses jag passar ju inte i läppglans och plutmun!

Summering i stora drag vad jag trodde att bloggandet innebar för ungefär ett år sedan.

Nu vet jag!

Det är:

En egokick, massvis med härliga människor som man faktiskt lär känna utan att ha träffat dem, MÖTEN. Det är presenter i form av snälla, värmande ord, omtanke, uppmuntran, konstruktiv kritik och respekt. Det är presenter på riktigt, svampar i pulverform och vackra foton. Omnämnanden, utmaningar och uppmaningar. Det är pitepalt, sjuka katter i tratt, äppelkaka, tjuriga handledare på sjukhus, Italien, rosa rum, livemusik, gröna rum, och det är sjöutsikt, Norge, det är bokskog, det är bokförlag och det är VÄRME!

I LOVE IT!

Japp, så lät det där mina spänningar (ej väder) släppte hos naprapatmassören idag.

Efteråt, nu får ni komma ihåg att det var första gången för mig, så kände jag mig alldeles vimmelkantig och varm.

Så häftigt! Hon sa att min kropp svarade snabbt på behandlingen = snäll kropp.

Hon sa att jag skulle komma tillbaka = ännu snällare kropp nästa gång.

Faaan vad häftig kroppen är, som en maskin typ. Och då ser vi ju inte ens ( kanske lika bra det) det som håller på inuti så att säga. Häftigt är ordet.

Och bättre i ryggen.

Vi är alla barn av vår egen tid, klyschigt javisst, men sant. När jag växte upp levde det kvar någon slags anda, god eller ond jag vet inte, om att alla var lika värda, om att vi kunde göra saker tillsammans och ord som solidaritet hade en innebörd.  Mycket bra fångat i filmen Tillsammans. Slutscenen där de spelar fotboll i snön!

Sen kanske det inte blev som vi tänkt oss riktigt. Det är egentligen skitsamma. Det är inte det jag är ute efter.

Idag fostras barn till att vara individualister, ju mer individuell du är desto större framgång. Hur blir det i framtiden?

Jag säger som min gamla farmor; var ska vi göra av alla dessa individualister?

och tillägger: i ett samhälle som snart inte mäktar med fler soloartister.

Solidaritet sa jag, är inte det ett gammalt sosseord sa mina tonåringar.

I´m concerned.

Har jag fått tid hos massör och naprapat - en och samma person.

Hoppas jag blir av med denna värk - mitt emellan skulderbladen sitter det- leder naturligtvis också till huvudvärk.

Skit. Första gången jag har ont i ryggen. Nu kommer jag på att det är kroppens största muskel. Mycket att ha ont i.

See ya!

Jag tar fortfarande bilder, men jag kan inte ladda över dem till datorn, behöver en ny skiva. Därför får det bli lite gamla bilder den här gången i min medverkan i fototriss. Temat är skyltar.

Skylten på Briggen Tre Kronor

Plåtskylt, inhandlad i Lübeck i somras, underbar!

Inhandlad på samma ställe, en affär med bara plåskyltar - på alla språk!

Fler bilder på skyltar hittar du här.

Jag läste på Baronessans blogg om en fest hon varit på, att hon i vanlig ordning stannade to the bitter end. Sånt gillar jag, det väcker igenkännande hos mig och min man!

När folk ställer till med fest, tänk er, laga mat, och duka fint och städa och planera. Så finns det gäster som direkt efter maten eller närapå tackar för sig och ska gå hem ochknyta sig, slagga, sussa, sova. Detta gör alla (nåja nästan alla) varje natt, kan man inte göra ett undantag från rutinerna en kväll eller så? Då är man faktiskt inte välkommen på fest. För det är ogint, ogeneröst, snålt mot dem som anordnat kalaset. Och dessuton egoistiskt.

( Begravning, anställningsintervju och bröllop är OK - då får man vara gå hem tidigare för det är krävande uppgifter).

Jag hade länge svårt att formulera exakt vad det var som satte igång irritationsnerven hos mig när det gäller alla dessa måttliga människor. Dom som alltid säger, nej tack, nu är det minsann bra ( alkohol) det är en dag i morgon också, nej tack, det är bra, ( tredje portionen mat) jag måste hålla igen lite.

Ofta har dessa människor även ett annat problem, nämligen snipmunnen  ( tro mej, jag har studerat detta länge, från andra sidan kan man säga). Den som på ett mycket subtilt sätt visar dig att den snipmunnade personen framför dig tycker att du borde gå i hans och hennes skola och tacka nej du också, till den tredje fördrinken eller så....

Så kommer den sista lilla kroken på dessa människor. Dom måttliga. Dom som håller sig inom (för dem) givna ramar och tror att dom gör så rätt.

Dom är snåla och förmodligen rädda.

Jag tänker rädda när jag är snäll- rädd för att bjuda på sig själv, rädd för att spilla på duken, prata för mycket och vara bakis dagen efter.

Snåla när jag är elakare- med sig själva!

Jag har sett att antalet besökare till min blogg ökat lite.

Det gör mig nyfniken.

Vem är du?

Därför handlar min omröstning om just det.

Det har varit tunnsått med kommentarer på sistone, jag tycker det är väldigt KUL - lämna gärna ditt signum!

/ Winnerhorse