Jag vill gärna se det framför mig: hur jag tar med mig min virkning eller stickning i bilen eller på tåget. Hur jag sitter i ett hörn en skön höstkväll och vispar runt med mina verktyg - och vips kommer det ut en tröja eller en vacker sjal.

Jag vill liksom filtrera bort all nackspärr, allt garnhelvetesjävlatrassel, och prestationsångesten elelr nåt.

Gudarna och min familj ska vet - och de senare VET, att jag har försökt. Jag fattar inte beskrivningen, jag improviserar, jag glömmer bort åt vilket håll jag ska virka eller sticka, och jag ger upp.

En symbol över detta, själva kapitulerandet kanske, tog sig uttryck i en tröja. Grå. Skitsnygg. På bilden. Till mig från början. Men sen till maken - tröjan blev jättelång. Jag knixade och grejade med tröjan som länge (drygt 6 år)låg i garderoben. Ska jag kasta den här nu, standardfrågan från maken. Nej för sjutton.

Men sen, ut med den bara, han kastade äntligen tröjan som saknade ena ärmen( den blev aldrig av).  Vi blev lättade alla tre, maken, jag och den lemlästade tröjan.

Mitt ambivalenta förhållande med handarbete började redan i småskolan. brodera. Shit va kul. Jag ska brodera små kaniner. Måste jag verkligen göra stygnen som de säger, äsch jag improviserar lite. När jag var klar hade jag presterat de mest breda och ofantligt korta kaniner jag och framför allt syfröken skådat. Lena som älskade att brodera och följa mönster slutförde kaninerna. Lena arbetar idag med statistik. På heltid.

Nä nu ska jag virka världens längsta mask!

 

Baronessan

1 november 2008 15:20

Vi har nog alla några gamla stick-lik i garderoben. Har du försökt med att knyta rya? Det brukade ju vara gubbar som grejade med det så det kan ju inte vara så svårt... oouuups

http://viskning.blogspot.com

 

Malva

1 november 2008 22:20

hahaha....nog minns jag våran syslöjd.
Bl a halsdukarna som bara bidde snea mössor osv...:o)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....