Inspirerad av Baronessans rullstårta i väggen histora känner jag mig redo att berätta om min korta karriär som krukmakare. Eller det heter kanske keramiker?

Min mamma är en sån människa ni vet, ser hon en tvärflöjt tar hon genast upp den och spelar en trudelutt, dänger iväg en Elvis på dragspelet och försvinner in bakom ett hörn och när hon kommer tillbaka har hon drejat en skål.  Jag vet allt om bränning, noter och schamott ( sand som man har i leran för att få den grövre)

Dessvärre har inte dessa gener hamnat hos mig.  Ibland får jag väl till en och annan akvarell eller så men sen är det stopp.

Men en gång gick jag en kurs i lerkonst eller vad det heter, vi kavlade, skulpterade och drejningen var liksom le grand final. Det blev min tur..Läraren var som en ikon över sig själv, birckenstock, randig skjorta - och ja han luktade vitlök, hade pipskägg, och skrattade fnissigt som en liten flicka.

Han stod bakom och coachade, mitten, sätt leran i mitten nu, fiiint, så  mera vatten, nu så sätt fingrarna där och tryck. Jag ballade ur fullkomligt. Fick en fnissattack och såg mig själv liksom lite uppifrån, detta är fasen inte sant. Och vitlök luktar han också. Jag höll igen, blev yr, skivan snurrade runt runt och jag visste inte om det skulle ingå att nästan bli åksjuk.

Jag tryckte där jag skulle och hade på mer vatten och väntade på att leran skulle forma sig till den lilla kanna jag tänkt göra. precis när jag börjar få kläm på det och läraren slutat coacha,släpper  jag blicken från leran ett ögonblick kanske för att få hans bekräftelse på att här sitter minsann en blivande krukmakare- och då säger det blaff lite till höger om oss. Tittar ned, drejskivan är tom, min kanna valde att blaffa in i väggen och ned på golvet. Jag kan ju säga att jag gjorde den sällskap, skrattade ihop mig till en liten hög snett nedanför drejskivan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....