utmaning från Johanna 

5 saker i min frys

• Rådjursstek
• Kycklingfilé
• Hemlagad, misslyckad paj som ingen vill ha till lunch
• Vitlöksbröd
• Hallon, plockade i småland

5 saker i min handväska

• Mobil
• Mina visitkort
• Andras visitkort
• Skrivböcker utan rutor och ränder.
• Filofax

5 saker i badrumsskåpet

• Escada, Magnetism
• Aqua Di Gio
• Fantasy, Britney Spears
• Sunwater by Lancaster
• Versace, Chrystal Bright ( japp, jag är luktoholic!)

5 saker i min garderob

• Kostym
• Klänning, svart med prickar
• Kavaj med kritstreck
• Svart kjol med spets längst ned
• Klänning i turkost,  ( dyraste plagget jag någonsin köpt, skrivit om det på bloggen tidigare, finns  bild!)

Jag är hemskt uppe i varv just nu, jag har en förmåga att hamna i sjävspinn!

Undrar just om det finns en diagnos: självspinn, tredje graden.

Så här ser jag på det hela: stannar jag upp, står jag stilla på en fläck för länge så spinner jag på stället ( oavsett underlag) och borrar ned mig. Till slut sticker det bara upp en ljus lockig kalufs ur gropen. och ja, det ryker lite också!

Detta var vad jag kom hem med. En burk som jag bara var tvungen att köpa.  Inte vet jag vad jag ska ha i den.

 Och jag slog till utan att varken tveka eller pruta på 15 kronor!

Här snackar vi full burk! Fullburk!

Som vanligt medverkar alla inblandade anonymt.

En flicka, ganska stor för sin ålder kommer in till föräldrarnas säng. Då blir det trångt, mannen, kvinnan, dottern och katterna. Nä det är en för många tänker mamman som plötsligt blir arg halvt i sömnen och muttrar; inte ens sängen får man ha ifred.

Somnar om, vaknar utan täcke. Nä nu får det baske mig vara nog tänker kvinnan och rycker så hårt hon kan i täcket. Det är mitt!

Det är bara det att kvinnan nu ryckt mycket hårt i mannens täcke där det ligger två katter ovanpå. Katterna skriker och gör världens luftfärd ( ja i alla fall den lilla, den stora dunsar nog bara yrvaket ned i golvet) mannen sätter sig upp och undrar vad är det som händer?

Den enda som sussar sött är den lilla dottern mittemellan. Mamman får nu ett hysteriskt skrattanfall som bara förvärras när mannen ligger och hyschar på henne.

Det är så vanligt, så svenskt och så oreflekterat! Det tragiska med detta är att det finns så många, många barn och ungdomar där ute som har detta helvete och som inte ens blir nominerade till hjältar.

Vad ger man för signaler till ett barn - förvisso frispråkigt och utan gloria- som stämplats av skolan? Det var kört. Efter alla dessa kränkande möten gick vi alltid ut därifrån med tanken om: de förmår inte mer, de kan inte bättre! ( Nu talar jag uteslutande om de vuxna).

Jag som förälder tvingades in i försvar, och sa till min vilsna dotter: bry dig inte om dem, de har fel, vi grejar det här på vårt sätt!

Den tjejen blev mer och mer stukad. Ett halvå rsenare hade denna hopplösa tjej MVG i alla ämnen- i en annan skola.

Det är tragiskt och beklagligt.

Idag har det varit bakluckeloppis, jag berättade vitt och brett för alla jag mötte om att jag minsann ska åka på en bakfylleloppis. Detta är helt sant och jag märkte inte ens själv att jag sa fel. Men jag var helt befriad från bakfylla så det så!

Min kompis och jag sålde massvis med saker, men fick inte så mycket pengar. Vi hade riktigt låga priser, precis som sig bör när det är loppis. Bredvid oss stod också ett nybörjarpar som hade satt prislappar på allt och hade verkligen ingen prutmån, varför åbäkar man sig dit om man måste släpa hem all skit igen? Nä vi släppte loss knalleådrorna i oss och höll låda. Säkert irriterade vi merparten av de andra eftersom vi hade så låga priser.

Ibland undrar man dock. Fem assietter ( nä inte femtiotal Mynta och alla andra som undrar) och fem söta kaffemuggar i benvitt och blåa blommor- fem kronor för muggarna och fem för assietterna.

Jag måste tänka på saken sa tjejen.

Ja det är nog bäst att du tänker igenom en sån investering mycket noga så att inte hela din ekonomi raseras!

Tjejen hade inte humor, tog i alla fall grejerna och såg ut som ett russin i ansiktet när hon gav mig en tia.

Kul var det i alla fall, jag undrar om jag inte är lite av en knalle ändå - ett vansinnigt roligt ord!

Tjena, jag är knalle jag!

Idol!

När det är som bäst

Imorse när jag insåg att lilla dottern var sjuk, var min första tanke: Nej!

Det är väl sjukt om något?

Jag tänkte på mitt jobb, på alla måsten, deadlines, jag tänkte som andra tanke; stackars henne.

Man läser och hör om alla som "kliver av", säger ifrån, börjar om och nytt någon annanstans. man ska inte stressa. man ska prioritera annorlunda.

Vet ni att för varje ny artikel och varenda sannsaga om människor som börjat om och klivit av blir jag alltmer stressad och förundrad. Varför har vi skapat ett samhälle (där vi som ändå är experter på lagom) där det blivit så svårt att ha det lite lagom i vardagen?

Varför måste det vara på eller av?

Kossor och grisar och hitta sig själv, kvalitetstid med familjen och andas och njuta och baka bullar och å andra sidan vakna med ett Nej när lilla dottern är sjuk.

Jag tvivlar ibland. Dessa sannsagor kanske döljer något annat. Man springer till bussen för att det bara går en enda om dagen, gräsmattan är för stor och tiden är lik för baskat en bristvara, fast på landet.  Var är dessa artiklar?

Och när jag är riktigt desillusionerad: Man kan ju för faaan inte meditera ihop till sina månatliga räkningar!

Tjingeling!