Höll föredrag idag igen, ganska många i publiken. Väääldigt många (150).

Allting var precis som vanligt. Ända tills.....jag insåg att jag skulle skutta om kring med en mikrofon i näven, typ singstar. Det rubbade alla mina cirklar, jag gjorde ett uselt framträdande idag. På grund av en sketen mick.  Jag brukar ha en liten mick, en mygga, så att jag kan vifta med armarna och illustrera mina ord. Jag tror jag blev alldeles formell och tillknäppt, kanske för att jag trodde att jag när som helst skulle imitera Fred Astaire, sjunga och steppa lite?

Nu blev det ingen mygga, jag forcerade mitt föredrag kändes det som och stod med armarna i kors, så gott det går med en mick i handen.

Dagens insikt:  jag är ett vanedjur. Jag är inte Fred astaire. Jag kan inte sjunga. Jag kan inte ( men vill gärna) steppa. Orden behöver viftas fram. Och jag har prestationsångest.