Ett tips som jag gärna delar med mig av, som kan lyfta en sketen måndagskväll till oanade höjder!

Ofta fastnar man i nämen jag hinner inte, eller kan du inte, eller måste du och kan inte du snälla, göra si och så och plötsligt går man omkring som pacman på varandra och bara glappar med öppen mun.

Vi brukar leka en lek. Ofta runt middagsbordet. Det går till å här, jag kastar ut ett påstående om min son till exempel: du är oerhört lojal, han kontrar med att säga något positivt om någon annan; du har humor till lillasyster till exempel. Reglerna är lätta, man får ine komma undan med att säga att du har en fin jacka eller snygga överarmar eller så. Det måste handla om ens person. Oerhört intressant, självstärkande och kul!

Man växer! Enskilt och som familj.

 

Synne.

23 september 2008 09:07

Det var en bra lek. Har ju en styvson med AD/HD och aspergers som behöver allt positivt han kan få.
Det ska testas ut nästa gång vi ser.
Tack för tipset vännen.
Kram Synne.

http://nabolandet.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....