Vi var här först! Det är egentligen en summering av vår uppfostran av barnen. Om det inte var för oss, mamma och pappa, så skulle inte dom finnas. Med den inställning skiljde vi oss åt mot andra barnfamiljer när det begav sig. Dom har inte tagit skada, det märker vi.  Fullt normala barn. Hemma hos oss har det nog inte varit så puttenuttigt kanske.  Vi är lite dåliga på puttenuttet liksom. Knacka, bebis sover skylten har jag aldrig förstått mig på. Man hamnar gärna i försvarsställning. Inte så mycket längre, men förr. Idag vet jag, alla gör som dom vill och efter bästa förmåga när det gäller barnen, familjen och hemmet. Men ibland får jag för mig - så finns det en norm.

I helgen blev jag provocerad. När jag blir provocerad blir jag verbal. Ibland förstår inte mottagaren vad jag menar. Detta hände i helgen.

Jag pratade med en bekant om hur underbart det var att vara på resa med min man till Grekland förra året, bara vi två. Fetaost, vin och öl och sol och diskussioner nätterna igenom. Mycket skratt och mera fetaost.

Var ni där uuuuuuuuuuuuuuuuuutan barnen?

Jajamensan. jag glömde nästan bort att vi hade nåra. Och farmor och mormor fick liksom en present av oss genom att dom fick bestämma där hemma och verkligen umgås med ungarna utan att vi la oss i. Sa jag, forfarande glad.

Men herregud, läääääääääääääääääääääängtade ni inte? Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig kunna göra så.

Jag fortsatte att försvara vår resa och hon svarade med hur hon aldrig skulle kunna etc. 

Tills sist fick jag nog: Ja men vi kan väl säga så här då för enkelhetens skull - jag är en mycket sämre förälder än vad du är och jag tror faktiskt att jag inte älskar mina barn lika mycket som du älskar dina. Känns det bra?

Sen gick jag.

Vi var här först! Om det för oss innebär att åka till Grekland för att orka med vardagen - so what, det är väl alldeles strålande att tanka energi, hitta varnadra som man och fru och därigenom kunna ha en harmoni hemma som i sin tur spiller över på barnen. Det finns en norm. Som jag högaktningsfullt även i fortsättningen ämnar skita i.

Jag ojjade mig i ett tidigare inlägg- jag var helt slut efter att ha festat i två dagar. Nu har jag gjort det igen! Två dagar i rad har min man och jag tillsamman med kompisar varit ute och festat. Andra kvällen blev nästan roligare eftersom vi var så trötta och fnissiga. Och idag - pigga som mörtar!

Nu städar vi och gör lite fint så att inte ungdomarna och lilltjejen anar ugglor i mossen när dom kommer hem....................Vi har bara suttit här och längtat pappa och jag!