Följande händelse och konversation utspelade sig på ett möbelvaruhus någonstans i Sverige. Personerna medverkar anonymt!

Kvinnan till mannen: titta vilken fin färg, den kan vi ha i vardagsummet, den skulle bryta fint mot hallen.

Han; men den är ju grå!

Hon: nejdå, den är mer brun.

Grå!

Brun!

Tvärgrå!

Ok,  beige!

Mannen stolpar iväg och hämtar en kudde, en grå kudde, håller upp den mot väggen; ser du nu, den är grå!

Kudden ja, men väggen är inte grå någonstans. Hon går därifrån,hur larvigt är det inte - han står där med kudden och hon ilsken. Vi skulle ju bara välja färg!

Han kommer ikapp. Detär tyst, tryckt stämning. Mycket tryckt. Kolla säger hon, den är fin ( lindblomsgrön, mmm neutralt, fint) och pekar på en vacker vägg.

Men men den är ju G R Ö N.

Jamenvisst den är ju så inihelvete grön den kan bli det ser jag med och vi kommer aldrig att måla med den färgen för du hatar ju grönt!!

Sen åkte dom hem.