Läste på en annan blogg om en reflektion kring pappor. Hur dessa fäder utvecklats!! Jag är gift med en man som precis som jag är född på 60talet. En pappa som knyter skor, fiskar, kramas och skojar med sina barn. Min egen pappa född på 30 talet är precis som män är mest i den generationen. De vill så mycket men kan så lite. Jag har knäckt den nöten och blir numera alldeles varm när jag tänker på hur han gör sina försök.

Jag hade en komplicerad förlossning, jag hade eget rum, ingen besökstid. I min halvdvala vaknar jag upp av att  min pappa står i dörrhålet. Hur har han kommit hit tänkte jag. Det första han säger är: Vill du ha en TV?

Det säger liksom allt, han sa egentligen: vad bra att allt gick bra, vilken söt liten bebis, tänk att du blivit mamma och jag morfar, vilken härlig utveckling. Men det tog sig ett litet annat uttryck bara: Vill du ha en TV?

Och jag sa naturligtvis; Ja Tack, jag vill gärna ha en TV pappa!

 

Johanna

28 juni 2008 01:06

Cute! Så tafatt och rörande.

http://pantarholmskajen.bloggagratis.se

 

Carina

28 juni 2008 11:37

Ja, herregud dessa 30-talister. Jag har en själv. Han är knivtillverkare. Varje gång han vill säja oss barn (i 40-årsåldern) någonting snällt får vi en kniv. Jag brukar kalla honom; "Mannen som kunde tala med knivar".

http://www.carinadahl.com

 

Mynta

29 juni 2008 22:51

Är du säker på att vi inte har samma pappa??
Känner igen det - nästan så att det känns obehagligt!
Min pappa (född -39), är precis likadan!!
Istället för kramar och värmande kommentarer har man fått "en peng", eller ett knytnävsslag på överarmen. Gulligt men smärtsamt.
Älskar min pappa över allt annat. Finns ingen snällare - men ack, så "fjättrad"!
Men han vet ju inget bättre. Ingen annan "överordnad" har ju visat honom hur man kan göra eller säga. Han har liksom gjort det på sitt eget vis - sin egen tolkning.
Tokcharmig, liksom. Pinsam ibland, men jag älskar honom så mycket att det har slutat spela någon roll.
Jag älskar honom - han älskar mig.
På sitt eget "konstiga" vis.
(sväljer hårt - tiden går fort nu...alldeles för fort...)

http://livetenligtmynta.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....