Ok, utmaningen går ut  på att skriva 6 underliga saker om en själv i sin egen blogg.

Heja Susanne, detta var kul.

1. Jag är en tandborstfascist. Tjatar och gnatar till och med på mina halvvuxna barn om det. Gnuggar som en besatt på mina egna och på yngsta dotterns.

2. Jag äger en tarotlek.

3. Jag tål väldigt mycket starksprit och har sett min omgivning falla som käglor blöta nätter medan jag står kvar i mitten.

4. Får nästan panikångest om jag tvingas dansa med någon jag inte känner, pardans där man står tryckta mot varandra, usch, jag stelnar och blir som ett kassaskåp, efteråt knakar det i hela kroppen. Usch nu blev det jobbigt.

5. Jag pratar med min avlidne brorsa.

6. Jag pratar högt för mig själv, jag avslutar alltid mina inre monologer när jag kommit till ett beslut med ett; japp så får det bli. Min omgivning undrar genast hur ska det bli? - detta för att jag uttalat det sista högt.

Nu skickar jag detta vidare till

Mynta

Pia och

Baronessan.

Om ni vill! 

Attans så läcker! En klätterros som håller vad den lovar. I´m happy! Crown princess elizabeth, jo ja tackar, fint ska det vara!

Och en annan bredvid, smaskiga färger.

Vädret slår om, endast en svan syns på bilden. SMÅLAND!

Nytt för i år- purpurvinda, som jag hoppas att den ska se ut snart!

Självberömmelse, är det en synd? Näpp, eftersom jag inte tror på varken det ena eller andra som jag inte ser så finns inte synden i den bemärkelsen. Däremot tror jag på människan. Man kan genom att peppa andra (alltid sanningsenligt och aldrig lissmande eller falskt) få dem att växa. Det är kul. Jag är bra på att få folk att växa, och på att få växter att växa. trädgården och jag hör ihop, vi bildar en ömsesidighet som går ut på att vi belönar varandra. Jag duttar och vårdar och läser på och blomman blommar och växer.

Inne i huset råder strikt stilism om det ordet nu finns. utomhus är det tvärtom. Det är lite som en enarmad bandit, ibland är det en av varje och ibland blir det tre i rad. Ingenting är planerat innan, det bara blir. Jag odlar mycket från frö. Ivrigt petar jag ned alla mikroskopiska fröer i olika burkar, sen när dom sticker upp ur jorden har jag glömt vad som var vad. Äsch det ordnar sig. Och det gör det ju. Men någon ordning blir det inte, varken i färg eller form.