Bloggandet är för mig de där lilla extra, guldkanten. Mycket för att det är helt självvalt. Jag kan göra det när jag vill. Skriva saker jag tycker passar just på min blogg. Bonusen är alla bloggvänner och besökarna och inte mintt kommentarerna- som Baloo säger- kittlar dödsskönt i kistan!

Om bloggandet blir ett tvång, hamnar det ju i den strida strömmen av måsten- blir ett av alla andra vardagligheter som ofta inte kittlar så där värst utan vara river  lite , svider och kliar.

Jag har sett att många av mina bloggvänner inte uppdaterar sina bloggar så ofta som de tidigare gjort, och som ber om ursäkt för det. Det är väl förbannat bra att ni inte gör det! Ni lever, ni insuper det som finns av den lilla sommaren. Sjukt vore det ju om vi alla satt och bloggade hela tiden- hur ska vi då kunna skälla på våra tonåringar som bänkar sig framför TV och dator och motivera dem att GÖRA något1? Gå ut i friska luften, det är ju sommar!

Jag ber inte om ursäkt för att jag bloggar sällan, sluta genast upp med det, ni andra också! :)

 

Johanna

22 juni 2008 11:39

Bra talat!!

(fast det är aningens, bara aningens tråkigt, när det blir lååånga bloggapauser. Men jag får väl leva med derå!) ;)

http://pantarholmskajen.bloggagratis.se

 

Pia

22 juni 2008 13:10

Hmmm...tror jag har bett om ursäkt vid ett tillfälle faktiskt.
Trodde inte det om mig själv...fniss!(Ger mig själv ett par daskar på fingrarna!)
Tack för att du säger det många tänker :=)
Ha en underbar sommar, stumpan!

http://www.piajonsson.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....