Argh! Sicken morgon. Ingen ork är lika med inget tålamod. den lilla hann bli arg för att hon inte får risifrutti med sig till simskolan idag. Fram med lappen, det står med fet stil; barnen ska ha med sig dryck och frukt.

Så då blev det föräldrarnas fel. Mitt barn, mitt stackars barn blir lidande och supersugen på en risifrutti bara för att hennes mamma följer en klar och tydlig instruktion på en lapp. Hur kan frukt och dryck bli risifrutti? Grrrrrr, detta lyder under: mitt barn är lite annorlunda än precis alla andra barn i hela världen, han eller hon får något alldeles extra trots att alla andra inte får det. Dubbel grrrrr.

Jag ger mig den på att någon läser lappen som att det är helt okej att ta med sig pannkakor, smågodis och ballerinakex också! Säkert finns det dom som hinner klappa hönan, ta fram ett ägg eller två, göra pannkakor och skicka med sitt alldeles förträffligt speciella barn på morgonen. Säkert har den mamman ett förkläde som hon sytt själv och gnolar lite grann.

Det mumlade jag rakt in i kylskåpet i morse.

Ja det vill jag gärna ha! sa den lilla förväntansfull.

Vi rasslade in på Statoil, där hon fick en drickyoghurt, det är väl i alla fall närmare frukt och dryck än vad risifrutti är- försök dricka den du! Och var fan är frukten, den innehåller bara bär, ha ha ha!

Häromkvällen rådde frid och fröjd i stugan. Den lilla sov så sött. Pappan och mellandottern satt och tittade på TV tillsammans i soffan. Jag dimper ned.  Sätter mig i fåtöljen i hörnet och glor. Irriterad på något eller någon.

Men hur vill du fiiiiiira din födelsedag egentligen ( till min man), du säger ju i n g e n t i n g!

Inget svar, ingen reaktion.

Nähä. Skit i det då!

Förresten vilken sur och sunkig stämmning det är i den här familjen alltså!

Dottern liknar sin pappa väldigt, väldigt mycket när hon precis som sin far ser  ut som en kalkon, hakan långt ned, stirrar på varandra.  Fattar verkligen ingenting.

Jag ylar vidare i mitt hörn om något som leder till att dottern säger på sitt speciella vis: meh!

Jag tycker verkligen att det är dålig stämmning här, jag går och lägger mig! Säger jag och marscherar iväg med barska steg, hälarna hårt i golvet.

Dagen efter, när jag ska återberätta historien går det upp för mig- det var ju bara jag som hade PMS!

Med jord under barfotafötterna, på en liten, liten ö, en mörk, mörk natt, med en rastaman som var döv. Utanför ett skjul som serverade mörk rom i plastmugg..

Vi brukar ha en del stora fester. Ibland med anledning av att vi firar något, till exempel jämna år eller så, eller bara en fest helt enkelt.

Mardrömmen för alla är väl en mindre lyckad fest.  Vi har dock blivit duktiga på fester min man och jag. Ett magiskt knep är att försöka rama in festen så att man vet att det mesta sköter sig självt. Att lägga upp festen så att det är lätt att festa så att säga.

Ett magiskt knep är att be alla dem som tackar ja att uppge deras genom tiderna allra bästa partylåt. Och det varierar vill jag lova! En garanti för att dansgolvet alltid är fullt. Är det en stor fest går ju låtarna hela kvällen, man behöver liksom inte välja musik. Det funkar alltid. Att se Ulla shejka loss till Cat Stevens och Bengt till Its a wonderful World för att i nästa sekund se Ante digga till Bob Marleys Three little birds. Fantastiskt!

En annan hit, som vi provat på lite större fester är att ha en tävling, mycket mycket enkel för att få folk att lära känna varandra, som går ut på att hitta flest gemensamma nämnare kring bordet. Alla har två bröder, ingen har varit på Island etc. En fullträff.

Nu vill jag lägga in en liten trudelutt. Från YouTube, men jag vet inte hur man gör, kan någon tekniskt sinnad och pedagogisk människa förklara det för mig så blir jag ännu gladare!?

Winnerhorse- alias Bindefeldt. nedanstående bild (denna gång med tema 60 tal,)är beviset på en lyckad fest!

En gång för länge sen satt två pojkar i ett pojkrum och kollade på film. Föräldrarna hade gäster. När mamman passerade pojkrummet hörde hon den ena pojken säga till den andra;

kolla en ny lejonkung. Vet du vad dom har gjort?

Vilken då?

mamman och pappan till lejonkungen.

Nä vad då

Dom har knullat!

Fniss fniss fniss.

Mamman berättar för de andra föräldrarna som även är gäster på middagen om vad hon hört. Lite komiskt så där, ganska gulligt.

Veckan efter kommer en blek pojke hem från kompisen som sa the K word när de såg på lejonkungenfilmen. Pojken är ganska känslig och kvackmagad (äckelmagad) sa som alltid när han upplevt något lite konstigt eller äckligt; jag har ont i halsen.

Mamman som var en förstående mor frågade; har det hänt något eller har du sett något som du tyckte var otäckt? Pojken blev ännu blekare och fick ännu mer ont i halsen, han gick till och med och lade sig en stund.

På kvällen ringde telefonen hemma hos mamman till pojken som hade ont i halsen. Det var den andra pojkens mamma som berättade:

Ja du vet XX (den andra pojkens pappa) är ju inte så pedagogisk alla gånger.

Hurså sa jag.

Jo han radade upp våra små pojkar på kökssoffan och pratade om det där med att knulla i trekvart.

Oj

Ja han gick liksom in i detalj på det, och sen gick din lilla pojke hem. Han var mycket blek och tog sig åt halsen, visst brukar han göra det när han tycker något är äckligt?

Ja, sa jag.

Det räckte med att säga lejonkungen i flera år för att den lille sonen skulle blekna. Men nu har det visst gått över!

Första gången i Västindien blev jag totalfrälst i deras snäckor, dom kallas för conks. Man äter innanmätet, smakar gott, ibland som kyckling och ibland som fisk.

Eftersom snäckorna verkligen används till något ligger det travar med conksskal i vattenbrynet på mindre välbesökta stränder.

Insidan blir nästan magisk, ni vet skiftar i en rosa, aprikos odefinierbar färg. Fick lära mig att man ska putsa insidan med sand och vatten, det räcker. Jag gick länge och väl och valde till sist ut den finaste conken i hela VästIndien ( tyckte jag).

Satte mig i vattenbrynet och började gnugga, det var så vackert, så Karibbiskt och så fulländat på nåt sätt. Jag kämpade på, snäckan blev allt finare. Gick till sist med min trofé under armen, ut på bryggan, mot båten där min man väntade. Då kom han. Den enda försäljaren på hela resan. Tittade på min conk, tog upp min conk och slängde min fina conk i vattnet, på det djupa!

- This is ugly, buy one from me instead! På deras karakteristiska mål ungefär, this iiiis ugle man, buy one from me insteeed.

Personen på bilden är helt fri från skuld.

När äldste sonen var 10 år fick han lillasyster nummer två. Det var struligt värre med den lillas nedkomst så vi blev kvar ganska länge på sjukhuset. Mina svärföräldrar tog med sig storebror på besök. Jag hade några saker jag ville att de skulle ta med sig, en borste och ett par strumpor till exempel.

 På vägen till sjukhuset stannade de till och köpte ett miniatyrplagg med tillhörande urgulliga strumpor till lillasyster.

Storebror var alldeles alldeles tyst i baksätet, nervös trodde svärmor, och lite förväntansfull trodde farfar. Lät honom vara.

Precis när de skulle gå in genom entrén till BB så säger storebror:

Ähum, du farmor, jag tror faktisk att de dära strumporna är lite för små för mamma.  Men jag vet inte.

"Hellre  stringhylla än en stringtrosa".

Stringhylla är fint.

Stringhylla är lite historia.

Stringhylla har stil.

Dök ned i ett nästan bortglömt minne från förr. Fick ett par fräsiga skinnbrallor av min man i julklapp, detta efter att ha - i tät följd- fött och ammat två barn. Var fortfarande mammaledig. Skinnbrallor- det gick lixom inte. Jag bytte mina svarta brallor till en....................lodenrock, alldeles grön och fin. Och praktisk!

Min man har nog aldrig förlåtit mig.