Häromdagen var jag ensam hemma på dagen. Satt ute med mitt korsord, ett svårt korsord (söndagens dn eller svd) och bet på en penna. Jag hörde hur det rasslade nedanför huset på gatan. Sen kacklade det lite. Där var en kines, en man i gabardin och ytterligare en man med struttig gång som de andra liksom stagade upp emellan sig. Vilket gäng hann jag tänka innan nästa tanke dök upp- göm dig!

Jag hann inte. Jehovas Vittnen hade kommit på besök. Jag hummade och såg allmänt ointresserad ut. Sa inte så mycket. Lät mannen med gudaansiktet och de flippriga ögonen sköta snacket. Jag tände en cigarett. Blåste rök. Hummade. Blåste rök. Han tackade för sig, jag fick lite- men bara lite- dåligt samvete. Mitt hus. Min tomt. Min otro. Intrång- this is private property God damn it!!

Men egentligen. Jag har varit fascinerad över de som hittat sin frälsare och Gud bara så där. Vill kika in i deras huvud. Kolla en kantarell - tack Gud. En lillasyster- tack my lord.

Min man och jag delar detta. Vi tycker att religionen ställt till med tillräckligt. Sällar oss till de icketroende. Vår yngsta leker med prästens dotter. Ett bra tag hade de en paus. Jag misstänker att det kan ha att göra med att min käre man upplyste prästens dotter om att vi (på hennes direkta fråga- men ni ber väl i alla fall bordsbön) inte tackar någon annan än honom för maten om ens det. För du förstår här lagar jag maten som jag har handlat. Inte gud. Då gick hon hem.

Ack ja. Många gånger är ateister på en och samma gång cyniker. Jag försöker vara en "god" människa utan att blanda in någon annan i det. Jag häpnar över naturen, hur rasande vackert det kan vara, bara så där, till allmän beskådan. Jag förundras över hur ett mikroskopiskt litet frö som jag satt ned i en kruka kan bli en jättebuske några år senare. Detta räcker för mig, det är min religion om man vill kalla det så.

En gång när äldste sonen börjat skolan fick jag titta i hans ritbok. Där hade han ritat en gubbe på ett kosr och skrivit " här hänger Jesus på korset". Jag blev alldeles förstummad. Ville säga: Intrång- this is private property God damn it!! Detta sköter vi inom familjen TACK.

Amen

 

Mynta

30 maj 2008 08:12

Allstå, jag tycker sånt här är skitsvårt, men samtidigt MYCKET intressant.
Var står jag själv?
Har nog skapat min egen religion & gud, tror jag. Någon sorts misch-masch av allt...
Gillar andlighet (vilken som helst), den här biten med att man liksom försöker se bortom allt, kontemplationen, ödmjukheten inför livet, tacksamheten, viljan att hitta nån sorts mening...
Min egen gud är nog mer än egenskap eller nåt sorts levnadsmotto; att vara god och försöka GÖRA gott. Alltid. Som någon sorts ledstjärna, liksom...
Äsch, detta blir blajjigt - skitsvårt att summera sig själv och sin "tro" i några få rader! Nej, sånt här behöver vädras "på riktigt" - gärna tillsammans med ett glas vin och gott sällskap - när kommer du?

http://livetenligtmynta.bloggagratis.se

 

Mynta - IGEN!!

30 maj 2008 08:25

Men jag glömde ju:
Tycker det är upp till var och en att SJÄLV formulera sin tro eller icke-tro. Och det man kommer fram till då är inget man måste pracka på någon annan. Det måste få bli ens eget. Försöker man få med sig någon i sin egen övertygelse - det är då det blir jobbigt. Inte bra alls, liksom...
Finns INGET värre än när man blir utsatt för påträngande "såhär-ska-du-tro-människor"!!

Denna kommentar blev ju om möjligt ännu virrigare & rörigare än den förra...sorry.
Är en rätt rörig individ, tror jag.
Men trevlig.(?)

 

Kaosmynta

30 maj 2008 11:10

Jamen, visst skrev jag en till kommentar till dig här (under "Gud-inlägget")? Alltså en kommentar INNAN jag skrev detta ovan?
Eller har jag tryckt bort det, ut i cyberspace nånstans?? Alltså, ibland blir man ju nästan rädd för sig själv...
Nu verkar jag ju om möjligt ÄNNU virrigare, om det är så att du inte fått läst min allra första kommentar...

 

Baronessan

31 maj 2008 00:09

Jag har en tro - jag tror på ärliga människor! Men dom är små, det är sällan dom syns... "Gubben i fluffet" tillkallar jag bara när jag slår mig för pannan: "åh, herregud"

http://fid.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....