Åh, efter era stärkande och peppande kommentarer törs jag släppa in er.

Hos mig/oss. Som inte har kommit så långt med det mysiga. Utan snarare har vi väl utan att egentligen förstå det själva fastnat i något slags feng shui. Det är trångboddheten som har satt sin prägel. Nu med större yta hänger vi liksom inte med. Välkommen in i alla fall! Och ut- jag kunde inte låta bli att ta med en bild på vår utsikt från balkongen- så vackert!

Soffan står under trappen, den har jag klätt med fårskinn i äkta syntet, det blev mjukt. Jag brukar ligga där och liksom ta in hela flödet i huset, under trappen, mellan vardagsrum och kök.

En annan del av vardagsrummet.

Ungdomarnas rum, varsin fondtapet och resterande väggar i vitt eller kontrasterande färg.

I helgen, innan den lilla blev sjuk, satt hon med sin ett år äldre kompis i köket. Kompisen är väldigt lilllgammal, och har ett väl utvecklat språk för sin ålder. Dom pysslade och småsnackade lite. Jag satt i vardagsrummet men blev tvungen att flytta lite närmare - stod i hallen och gömde mig- för jag kunde inte höra allt de sa, och jag kände att det här vill jag inte missa.

Den lilla har börjat utvecklas, lite lite grand, ganska tidigt för att vara 8 och som mamma känns detllite märkligt- hon är ju den yngsta och dessutom en riktig pojkflicka.

Min dotter: men har du typ sett att mina bröst har börjat puta ut.

Kompisen: Ja det är ju faktiskt fantastiskt. Kolla på mina dom är ju helt platta.Tänk om dina blir stora som meloooooner? Fnis fniss.

Men faktiskt, jag har pratat med min syster och hon säger att bara för att dom börjar växa nu så behöver som inte bli jättestora sen!

Nä. men lite stora vill man ju ha, lagom.

Tyst ett tag.

Och får vi inte det så kan vi alltid spruta in vatten. Det kan man göra, eller var det luft jag kommer inte ihåg.

Men det är ju farligt, dom kan spricka!

Nä, säger kompisen, dom står bara rätt upp liksom. Och sen kan huden spricka. Och mamma säger att det är fult att göra så.

Sicken konversation alltså!

Idag har jag en sjukling här hemma. En alldeles lealös , febrig och förkyld åttaåring. Det är också så oerhört sällan som någon av oss är sjuka här hemma, så det blir lite uppståndelse- va är hon s j u k ? Säger alla familjemedlemmar i kör och tittar oavbrutet in genom dörren till det rum där hon ligger och sover. Sen ska man göra rätt också, ringa försäkringskassan, skolan och till jobbet. Och hitta alla telefonnummer!

Nu har hon vaknat till liv lite grand så nu ska jag pyssla om min sjukling!