För länge sen skulle jag få två kompisar på besök, den ena från Portugal och den andra en eldig spanjorska. Min bror och jag engagerade oss i att deras vistelse skulle bli så fin som möjligt. Solen sken och vi hyrde bland annat en liten båt. Kuskade runt i skärgården, de njöt i fulla drag och vi kände oss efter fyra dagar mycket nöjda. Huvudstaden visade sig från sin allra bästa sida!

Vi skjutsade dem till Arlanda. Tog en fika i avgångshallen. Nu får ni föreställa er en liten eldig spanjorksa, en lite mindre eldig portugisiska som på mycket bruten engelska börjar denna diskussion efter det att vi frågat hur de haft det.

Wonderful ( nu översätter jag) men vi har bara en fråga, alla dessa båtar, uteserveringar, windsurfingbrädor, vattenskidor, glasskiosker och framför allt sommarhus vid strandkanten- why, the summerseason is so short????

 I våra länder finns det ekonomi i allt det där, men här, vad händer när det regnar hela sommaren? Jag tror att vi svarade att det minsann går alldeles utmärkt att bada i 14 gradigt vatten och att det faktiskt finns våtdräkt.

men det rubbade våra cirklar, för det var och är en alldeles rättmätig fråga.

Det var där och då som jag på nytt började planera den stora emigrationen. Och den, ja den, lever vidare, om än i en alltmer tynande tillvaro, men den finns där.

Min mamma kallar det för att "ridas av maran". Att alltid vilja vidare, bort, någon annanstans, kanske har hon rätt.

 

Pia

14 maj 2008 13:56

Hej vännen!
Tack för din stärkande kommentar :=)
Visst ska man "välja" sina ynkar-dagar, men jag har upptäckt att dessa kommer allt oftare då den måntaliga "hemskheten" skall dyka upp, och då känns det ju rätt ok...fniss.
Idag tex, fick jag ett utbrott i bilen på väg från stan.. Det var en husbil framför som puttra på i 55(!)km/h på en 70 väg, och detta gjorde mig ytterst frustrerad!
Plötsligt, från ingenstans, kom ett vrål till sambon (stackarn)"Men kör om då för sjutton!!)
Han bara tittade på mig...klappade mig på benet och sa: Älskling...är det den tiden i månaden nu?
Hehehe..lite kul så här i efterhand va?
Och du...jag tycker det är gulligt att fälla en tår när man ser söta barn. Tror inte det har med gammen att göra...eller hoppas inte det, för jag gör ju lika dant...Hmm.
Massa kramz på dig!

http://www.piajonsson.bloggagratis.se

 

Persilja

15 maj 2008 19:38

Jag drivs också av "maran". Är jämt på väg i tanken. Därför jag måste förändra hemma hela tiden, inte stagnera. Ett sätt att lura mig att det inte är samma...Nästa liv ska jag inte bo i Norrbotten. För mig är Skåne tillräckligt varmt...hehehe!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....