Tänk vad sällan det är som man ger och får beröm. Vi svenskar går bara  i en strid ström av "lagom" hela tiden. Bot och bättring utlovas!

Tack Mynta- du inspirerar mig att fortsätta skriva, med dina uppmuntrande, intelligenta kommentarer! Din blogg är kul, jag inspireras att "skapa" hemma när jag är där och tittar, och blir mer och mer sugen på att bygga på vår tomt på österlen.

Tack Pia, du kommenterade i min blogg när den var bara någon minut gammal. Dina kommentarer inspirerar mig också till att fortsätta den humoristiska strängen! När jag är på din blogg vill jag kliva av ekorrhjulet, det vill jag hos Mynta också, och så tänker jag att så där fint på landet kan man bo, men sen händer det något och jag måste rusa vidare i tillvaron! :)

Tack Carina, att vi fortfarande inte träffats in real life tycker jag är SÅ kul. Våra döttrar känner varandra mycket väl, din blogg gör att jag bitvis ligger dubbelvikt av skratt. Dessutom är det - just med tanke på tonen i våra bloggar- inte sås svårt att förstå hur och varför döttrarna funnit varandra.

Tack och förlåt alla andra som jag av en händelse glömt bort- men som trots min glömska hjälper till att berika detta blogagnde på sitt alldeles eget unika sätt!

God morgon och Amen

 

Pia

9 maj 2008 14:24

Oj...TACK :=)
Det där kom så totalt oväntat, och så fruktansvärt rakt in i hjärtat!
Tänk att människor kan påverka/inverka på varandra så starkt, trots att de aldrig mötts!
Jag slutar aldrig förundras över detta fenomen...och slutar aldrig njuta av det, för där kan jag hämta luft och livkraft igen :=)
Vi är alla unika, men det är inte alla som förstår och ser detta, men du min vän, verkar vara en av oss ;=)
Ha en underbar dag i ekorrhjulet, och kom ihåg att du alltid är välkommen ut på landet när du vill :=)
Stoa kramen på dig!
//Pia.

http://www.piajonsson.bloggagratis.se

 

Mynta

10 maj 2008 00:08

Nejmen, oj! (instämmer med föregående talare)

Vad kul att man kan inspirera andra! DU inspirerar ju MIG!
Älskar denna ömsesidighet.
Precis som Pia skrev; "trots att vi aldrig mötts"! Eller kanske just därför?
Hade vi "connectat" lika bra i verkliga livet? Hade vi fått sagt det vi verkligen hade velat fått sagt? Det viktigaste, liksom?
Hela bloggeri-världen är intressant ur den synvinkeln. Vilka är vi EGENTLIGEN? De vi VILL vara (men inte är), eller de vi VERKLIGEN är?
Känns som om du är den du VERKLIGEN är.
Kul att få "lära känna" dig. Nyfiken på mer...roligt har jag i alla fall, när jag hälsar på hos dig!!

Kramar från Mynta

http://livetenligtmynta.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....