Like a ray of inspiration, tadaaa, nya tallrikar. 12 nästan likadana. Här ska lagas god mat! Smakas god mat, på fina fina tallrikar.

Vi har hittills ätit på olika tallrikar, alla är omaka, ett medvetet val, ifall någon av dem går sönder kan man köpa en ny på loppis. Alla med femtiotalssnitt. Det har alltid lett till att gästerna  i förtjusning(förhoppningsvis) utstött läten som åhhh och aahhh- såna här hade min farmor!

Nu får de tacka för trogen tjänst, smaklig spis och flytta längre in i köksskåpet. Jag har pratat med dem om att det är nya tider nu, dags att släppa fram nya förmågor.

Tänk vad sällan det är som man ger och får beröm. Vi svenskar går bara  i en strid ström av "lagom" hela tiden. Bot och bättring utlovas!

Tack Mynta- du inspirerar mig att fortsätta skriva, med dina uppmuntrande, intelligenta kommentarer! Din blogg är kul, jag inspireras att "skapa" hemma när jag är där och tittar, och blir mer och mer sugen på att bygga på vår tomt på österlen.

Tack Pia, du kommenterade i min blogg när den var bara någon minut gammal. Dina kommentarer inspirerar mig också till att fortsätta den humoristiska strängen! När jag är på din blogg vill jag kliva av ekorrhjulet, det vill jag hos Mynta också, och så tänker jag att så där fint på landet kan man bo, men sen händer det något och jag måste rusa vidare i tillvaron! :)

Tack Carina, att vi fortfarande inte träffats in real life tycker jag är SÅ kul. Våra döttrar känner varandra mycket väl, din blogg gör att jag bitvis ligger dubbelvikt av skratt. Dessutom är det - just med tanke på tonen i våra bloggar- inte sås svårt att förstå hur och varför döttrarna funnit varandra.

Tack och förlåt alla andra som jag av en händelse glömt bort- men som trots min glömska hjälper till att berika detta blogagnde på sitt alldeles eget unika sätt!

God morgon och Amen