Jag har en achilleshäl och den är när någon säger till mig hur det ligger till, för att de kan eller har upplevt något som jag inte har. Speciellt aktuellt är det när det gäller min man.

Med två barn på ett halvår och två år, åkte vi till Australien och Thailand. Min man hade gjort den redan många gånger förut, dock utan vare sig mig eller barnen.

Jag bokade en resa från Bangkok till en liten pittoresk kuststad, med tåg för en mycket billig slant. FÖR billigt sa min man, det här blir inte bra.

Bra och bra, vi färdades hela sträckan 17 mil på 9 timmar och fick sällskap i det överfulla tåget inte bara av glada thailändare utan även av höns och diverse andra djur.

När vi väl var framme fick vi hoppa eller klättra ned på perrongen av grus. En mycket mycket glad taxichaufför sprang oss till mötes. Vi hoppade upp på flaket till hans taxi och for iväg.

Han hade nog aldrig tagit emot turister på den perrongen förr. Han trodde vi var mycket fattiga, med tanke på transportmedlet och på hur vi såg ut. Han körde oss till det ena skjulet efter det andra; cheap hotel, yes?

Inte förrän min man pekade med hela handen mot ett hotell på en udde körde han dit, om än motvilligt. Too expensive, I wait here.

Sa taxichauffören och väntade troget utanför hotellet. Vi hade råd.

En kväll skulle vi äta middag på restaurang. Bordet bredvid fick in en förtjusande anrättning serverad i en kokosnöt. Detta är ju själva sinnebilden av en middag i Thaiand tänkte jag och beställde samma sak trots min mans protester. Ha, jag kan själv!

Det var vackert, väldigt vackert och exotiskt, men attans så starkt. Hela munnen snördes ihop, men jag höll god min; mmmm, vad det här var gott, delikat! ( vad är det jag äter egentligen åh, kolla ett par ärtor, God save my throat och mitt goda omdöme). Jag fiskade upp en hel radda gröna ärtor och stoppade in dem i munnen för att svalka mig lite. Det var grön chili.

Jag blev ynklig, jag gav upp, jag gick och lade mig hungrig med svidande mun och ont i magen.

P.S Vi tog flyget tillbaka till Bangkok.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....