Många pratar om det, en del gör slag i saken, för en del funkar det , för andra blir det en katastrof.

Det kan gå till ungefär så här: Kolla, vi kan köpa sjutton gårdar i småland för vår bostadsrätti  innerstan. livskvalitet, egen täppa, barnen rullar runt i gräset och vi slipper stressa. Vi kan köpa en kanin och kanske en hund!
Låtom oss förvekliga drömmen om det bättre livet.

Kåken är stor, gräsmattan likaså. Grannarna bor en bit bort. Sommaren är ljuvlig och på hösten plockar dom svamp. Inte så många kompisar på besök som dom trott. Men, det här är livet!

Lite senare, samma familj i samma sketna by i fucking småland. barnen förstår inte vad grannungarna säger. Umgänget är minimalt, föräldrarna är utdömda på förhand som "stockholmarna". Dom springer till bussen för att det bara går en enda sketen buss om dagen. Kåken behöver renoveras, trädgården skötas - men det hinns inte med. Barnen ska skjutsas till olika aktiviteter på olika tider, två bilar i familjen behövs för logistikens skull.Gräsklipparen pajar och grannen bränner hembränt som bjuds på festen i byn, frun i huset blir full och skäller ut Berith för att hon snokar. Det skulle hon inte ha gjort, Berith går nämligen under benämningen BBC2 och snart är skvallret igång.

Familjen säljer kåken och kaninen innan allt självdör. Bosätter sig i storstan igen och springer fortfarande till bussen, men här går det en var tionde minut!

Fridens liljor!

Jättelycklig, verkligen jättelycklig över att jag fått en parkeringsplats i ett parkeringsgarage på jobbet tusenfaldigt
j i p p i.
Bäst att kolla in den nya p-platsen. Fick nackspärr redan innan garagedörrarna öppnat sig, eftersom jag hamnade lite för långt ifrån men ändå för nära för att öppna dörren och gå ut. Ni vet, stolpen där man ska dra sitt kort. Så man kommer in i parkeringsgaraget. Jag ålade mig ut och hängde ut genom rutan och fick nackspärr.  Ett tag tänkte jag - nu tippar jag över, hur ska jag då komma in i bilen???

Väl inne i p-huset så letar jag efter min plats.....nummer 37. Inte där och inte där, men där...va faaaan!
Kör förbi en hel radda med "normala" platser som är så där fint på rad. Svooosch in och parkera, klippetiklipp och klick ( klackarna klapprar på golvet och jag låser väldsvant med centrallåset) precis som på film.

Och sen min plats. Näst längst in i hörnet i en liten uppförsbacke. jajamensan uppförsbacke - för på andra sidan stod inte bara en stolpe utan det var även en slags uppfart till en lastkaj. Där hade de tänkt attt jag och min lilla bil skulle stå... Och till vänster plats för ytterligare en bil. Filmen blev nu lite av en rysare.

Jag antog utmaningen, och provparkerade. Nackspärren blev värre, jag var helt svettig och blev as törstig efter att ha provat fram och tillbaka flera gånger.
Jepp, p-huset var nästan tomt och platsen bredvid min var även den tom. Det gick inte, jag insåg mig besegrad av fucking parkinglot 37.  Nesligt. Så gick det med den korta lyckan.

Ringde genast till förste parkeringsplatsuthyrare tillika chef- vidare även kvinna.

Hej, du min 37:a funkar inte, det är typ en stolpe mitt i och en uppförsbacke. ( Tänkte snyfta på lite för att få förtur till byte, kvaddad bil, högre premie, ruinerad, frånskild, drogproblem, arbetslös, uppsägning av p-plats).
Jag slapp!
Nej men det går ju inte! Usch så hemskt det låter, uppförsbacke dessutom. Jag fixar en annan.

Fick en ny bums, nummer 68 - I love, helt ensam, inga grannar, bara en vägg.

Puss på förstående kvinnor!