Den här historien är jättesöt och jättesann. Innan jag börjar skriva  historien  bör ni veta att vår yngsta dotter började gå och prata extremt tidigt och var dessutom en miniatyrmänniska.

Vi hade packat in oss och skulle åka iväg från sommarstugan. Vi skulle slänga soporna längsmed vägen någonstans ( inte bara rätt ut utan i en papperkorg förstås). Solen gassade och det var varmt och vemodigt att säga adjö till sommarstugan.

När vi kom in i bilen stank det verkligen illa, soppåsarna hade gojsat till sig i värmen.

Usch sa jag,

Usch sa mannen

Usch sa sonen

Usch usch usch sa mellandottern.

Alla höll för näsan.

Då tar miniatyrmännsiskan ut sin napp ur munnen, och iförd endast blöja frågar hon: har jag bajsat?