För ett år sedan utspelades denna bedrövliga historia. Det har tagit mig och min familj ett helt år att komma över det. Vi vet fortfarande inte vem den skyldige så kallade "vännen" är!

Here we go:

Blev uppringd av någon som sa att en vän ville bjuda oss på en matt tvätt. Hrmf sa jag, en matt tvätt?

Japp, en gåva från en vän, kan vi komma och tvätta en matta hos er?

Ett datum spikades och jag sa förvisso att vi då hade släktkalas men att en matta kunde väl bli tvättad ändå.....

Vi är med i nixregistret så det var väl ingen försäljare tänkte jag.

Sjuårskalaset var i full gång med tillhörande kalabalik, med barn och bullar och äldre släktingar som inte ser eller hör så bra.

Vi är ingen lågmäld skara inte.

Flickan, själva födelesedagsbarnet hoppade med sitt nya hopprep utanför, sprang in och sa alldeles andfådd: det står en gubbe här, han ska in här, han har en j ä t t e stor maskin med sig!

Matt tvättaren pustade jag.

Hej, du kan tvätta den där mattan sa jag.

Vilken fin dammsugare! sa en annan

Det är ingen dammsugare sa gubben, det är en f t ä d m a f k i n!

Vips så hade gubben som läspade, läfpade, sprungit upp på övervåningen och ville genomföra  en demonstration med mycket publik.

Nu fka ni få fe, ni tror att er fäng är ren va, men den är fmutfig, jag fka vifa er, minfann.

Och där stod vi i dörrhålet och inne i sovrummet i flera timmar. Hela kalaset. Vi turades om. Gubben pratade och demonstrerade. Jag kokade kaffe och vi sjöng och åt tårta och höll låda- i omgångar- på nedervåningen, på övervåningen stod gubben och städade, ibland med tre åhörare och stundtals ensam.  En gång tittade jag in, då stod min man och sög och sög på gardinen. Min pappa fick kolla filtret och Caroline fick provsuga på listen. Jag fösökte hålla god min, vara överallt och lite till, ibland tänka bort att han över huvudtaget existerade, men det var svårt. Ftädmafkinen dånade så inihelskotta!

Det blev så himla pinsamt å hans vägnar. Jag ville bara att den vuxna människan skulle skaffa sig ett riktigt liv någon annanstans.

Sen skulle alla kalasgäster följa med ut i trädgården där han skulle visa allt kvalsterbajs, allt som han nu hade i påsen i det som i allas ögon fortfarande var en dammsugare,  som i hans mun blev: titta vad mycket kvalfterbajf ni hade i era fängar!!!

 Måttet var rågat när födelsedagsbarnet frågade: Mamma varför bjöd du honom på mitt kalas?

Han var inte ens rolig, bara plump. Svårare då att sympatisera lixom, jag skrek,  kan inte du och din maskin gå hem snart, vi har ju kalas och det dånar så fasligt!

'Nä nu fka jag börja fälja". Det är ett fantastiskt prif på den här ftädmafkinen. Bara juft idag!

Jag baxade fram alla lärdomar jag hade om att visa någon, kroppsligt, mentalt och verbalt att det är dödskört. Funkade inte.

Han dängde ned hela sin lekamen i köket där gästerna precis som jag nu tappat all hyfs och etikett, vi skrattade ju åt karln. Funkade inte.

Nu fka det bli gott med kaffe, finnf det tårta kvar?

Jag klafsade ned en bit tårta på en tallrik och tänkte - vi är med i dolda kameran.

Han gick till slut.  Det tog honom en ansenlig tid att plocka ihop den dånande Curby, han satt helt solo i ett hörn och vi var alldeles för förbluffade och mentalt slut att vi kacklade om vårt bara en bit bort, som att han inte fanns.

Kvar, i flera månader låg den lilla högen kvalfterbajf i vår rabatt som en liten påminnelse bara. Och ja, vi hoppas allihop att karln fått ordning på sitt liv. Och slipper förnedra sig så, vuxna människan.

Ack ja, det har varit jobbigt att bära på, nu är det ute, skönt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....