För ett år sedan utspelades denna bedrövliga historia. Det har tagit mig och min familj ett helt år att komma över det. Vi vet fortfarande inte vem den skyldige så kallade "vännen" är!

Here we go:

Blev uppringd av någon som sa att en vän ville bjuda oss på en matt tvätt. Hrmf sa jag, en matt tvätt?

Japp, en gåva från en vän, kan vi komma och tvätta en matta hos er?

Ett datum spikades och jag sa förvisso att vi då hade släktkalas men att en matta kunde väl bli tvättad ändå.....

Vi är med i nixregistret så det var väl ingen försäljare tänkte jag.

Sjuårskalaset var i full gång med tillhörande kalabalik, med barn och bullar och äldre släktingar som inte ser eller hör så bra.

Vi är ingen lågmäld skara inte.

Flickan, själva födelesedagsbarnet hoppade med sitt nya hopprep utanför, sprang in och sa alldeles andfådd: det står en gubbe här, han ska in här, han har en j ä t t e stor maskin med sig!

Matt tvättaren pustade jag.

Hej, du kan tvätta den där mattan sa jag.

Vilken fin dammsugare! sa en annan

Det är ingen dammsugare sa gubben, det är en f t ä d m a f k i n!

Vips så hade gubben som läspade, läfpade, sprungit upp på övervåningen och ville genomföra  en demonstration med mycket publik.

Nu fka ni få fe, ni tror att er fäng är ren va, men den är fmutfig, jag fka vifa er, minfann.

Och där stod vi i dörrhålet och inne i sovrummet i flera timmar. Hela kalaset. Vi turades om. Gubben pratade och demonstrerade. Jag kokade kaffe och vi sjöng och åt tårta och höll låda- i omgångar- på nedervåningen, på övervåningen stod gubben och städade, ibland med tre åhörare och stundtals ensam.  En gång tittade jag in, då stod min man och sög och sög på gardinen. Min pappa fick kolla filtret och Caroline fick provsuga på listen. Jag fösökte hålla god min, vara överallt och lite till, ibland tänka bort att han över huvudtaget existerade, men det var svårt. Ftädmafkinen dånade så inihelskotta!

Det blev så himla pinsamt å hans vägnar. Jag ville bara att den vuxna människan skulle skaffa sig ett riktigt liv någon annanstans.

Sen skulle alla kalasgäster följa med ut i trädgården där han skulle visa allt kvalsterbajs, allt som han nu hade i påsen i det som i allas ögon fortfarande var en dammsugare,  som i hans mun blev: titta vad mycket kvalfterbajf ni hade i era fängar!!!

 Måttet var rågat när födelsedagsbarnet frågade: Mamma varför bjöd du honom på mitt kalas?

Han var inte ens rolig, bara plump. Svårare då att sympatisera lixom, jag skrek,  kan inte du och din maskin gå hem snart, vi har ju kalas och det dånar så fasligt!

'Nä nu fka jag börja fälja". Det är ett fantastiskt prif på den här ftädmafkinen. Bara juft idag!

Jag baxade fram alla lärdomar jag hade om att visa någon, kroppsligt, mentalt och verbalt att det är dödskört. Funkade inte.

Han dängde ned hela sin lekamen i köket där gästerna precis som jag nu tappat all hyfs och etikett, vi skrattade ju åt karln. Funkade inte.

Nu fka det bli gott med kaffe, finnf det tårta kvar?

Jag klafsade ned en bit tårta på en tallrik och tänkte - vi är med i dolda kameran.

Han gick till slut.  Det tog honom en ansenlig tid att plocka ihop den dånande Curby, han satt helt solo i ett hörn och vi var alldeles för förbluffade och mentalt slut att vi kacklade om vårt bara en bit bort, som att han inte fanns.

Kvar, i flera månader låg den lilla högen kvalfterbajf i vår rabatt som en liten påminnelse bara. Och ja, vi hoppas allihop att karln fått ordning på sitt liv. Och slipper förnedra sig så, vuxna människan.

Ack ja, det har varit jobbigt att bära på, nu är det ute, skönt!

                        Ekorrn satt i GRANEN

                        Skulle skala kottar /.../

                       Hoppa han från TALLE- GREN.

I det ideala samhället behövs ingen dokusåpa för att "svaga" elever ska få upp sina betyg.

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Detta är en öm tå. Har ett levande bevis här hemma på hur mycket makt lärare, enskilda och i grupp har, och hur gärna de utnyttjar den.  Ett barn som nu kan välja och vraka bland olika gymnasier. Som visar glädje igen och självförtroende. Framför allt självförtroende.

För ett år sedan såg det annorlunda ut. Vi hamnade hela tiden i försvarsställning - jag och mitt barn- gentemot skolan och dess sopprötter till representanter. Mitt barn blev utdömt redan i sjuan.

En bråkstake, en obegåvad, kaxig unge som det i stort sett såg ganska hopplöst ut för. Jag sa: lyssna inte, ta inte åt dig, det ordnar sig. En fullständig motsättning alla kategorier mellan skolan och hemmet.

Så hamnade hon rätt och vips så vände det!

Hon har mognat, säger dom på gamla skolan, vad skönt att hon mognat.

Om det vore så enkelt, hur kan man som elev gå från ej godkänd till VG och G på en termin? Det kallar jag för mognad det, rätt vad det är spurtar hon väl ända fram till pensioneringen.

Det handlar om att bli sedd. Och att se helheten med perspektiv.

Har ni förresten tänkt på att en del lärare anger som största anledning till att det blev just läraryrket för dem är- ledigheten.

Att välja sitt yrke mest för att man ser fram emot de stunder man inte utövar det är lite konstigt tycker jag.

Tjingeling,