Jag vill vara och bli sedd som en en fri själ, en som man kan säga så här om: Du vet hon den där lite rebelliska. Naturligtvis ska andra med lite beundran säga det om mig...............

Men det har gått åt helvete med det rebelliska.

För jag kommer alltid i TID. Framför allt till jobbet. Hur fucking rebell är jag?

På mitt jobb arbetar en dold rebell. Hon slafsar in lite senare än alla andra, typ en timme eller två. 

Hon bär alltid dräkt, lever ensam med sin katt, tar sig till arbetet på 15 minuter och kommer alltid mycket senare än alla andra.

Jag snor runt som en tvättmaskin från slutet av 70talet som har fastnat i centrifugeringen på morgonen.

Det spelar då ingen roll hur tidigt jag går upp, det är för många delar som ska synkas, vi är många i hushållet och.................jag kommer alltid i TID.

Kollegan kommer in mycket senare ( har jag sagt det förut?) och pratar om varför, ena gången en smutsig sked som hon ätit kiwi med, fy så hemskt och flera gånger detaljerade berättelser om hur hon halvvägs till jobbet inte varit säker på om hon dragit ur plattången ( människan är platthårig, inga negroida drag what so ever).

Nä  men oj då, själv har jag torkat kattspya, slitit med min dotters hår, bakat sockerkaka( bara för att vinna över henne på riktigt, inte alls sant) packat matsäck, letat gympadojjor, väckt slöa ungdomar femton gånger, plockat ur diskmaskinen, bråkat med mellersta dottern, fått huvudvärk knaprat i mig en huvudvärkstablett, och en till, blivit sams igen, tankat, skjutsat två till skolan och en till tandläkaren..........................

Den där plattången har kommit upp flera gånger, och till sist kom jag på mönstret.

Hon kom in till mig och r a p p o r t e r a d e, gav mig en liten förklaring till den sena ankomsten.

Ve och bedrövelse, alla mina drömmar om mitt rebelliska jag dog när jag kom på detta fasansfulla.

Jag har decimerat och degraderat mig själv till Ordningspolis. Som inget hellre vill än att döda och förinta rebeller som har mage att komma för sent varje dag.