Vi har en särdeles energisk 8 -åring hemma.

I helgen öppnade jag mig för en väninna och sa: vi har problem med att hon blir så arg ibland, frustrerad liksom, den lilla.

Tror du att det beror på att hon är så mycket yngre än sina syskon? frågar jag med knipmun, eftersom det är ett litet dåligt samvete att hon inte får så mycket uppärksamhet.

Nej, jag tror hon är mer begåvad än vad ni vet om, det är därför hon är frustrerad.

Åh, har jag nånsin berättat för dig att du är den bästa väninnan på hela jorden? sa jag nu inte, men ville bra nog.

Vi har en smart 8 åring hemma. På eftermiddagen på trappen sa denna varelse:

Mamma, jag har ju legat i din mage, mormor låg i sin mammas mage och ja du vet. Men första bebisen då, hur kom den till, vems mage låg den i?

Jag drog hela evolutionsteorin från fiskarna och Gudsteorin för henne, det tog ett tag, hon lyssnade storögt.

Sen lockade skateboarden, hon drog iväg eller snarare studsade nedför trappen och vände sig om och sa till mig:

Hej då din torsk!

Vi har en särdeles smart 8 åring hemma.

Melladotten lever ett liv jag inte skulle palla, inte en endaste dag skulle jag orka med hennes liv. Hon springer fram i tillvaron. Sömn är en slump. Mat på rätta tider är också det en slump.

Hon har pöst ut lite här och var. Känsligt ämne. Men jag måste väl ändå ha en tillräckligt stark relation för att på ett "myndigt" sätt kunna föra en diskussion om min lilla dotters begynnande rondör.

Jag har försökt, men det låser sig.

Kul, du säger just nu att jag är en jävla fläskpadda!

Det är väl lika bra att jag flyttar hemifrån och äter ihjäääääl mig, det skulle ni vilja va?

Men det var inte så jag menade.

Så en dag känner jag liksom att det är baskemig min plikt som morsa att upplysa om kostlära och hjälpa mitt barn att hitta den rätta vägen till ett sundare leverne.  Med hennes fantastiska retoriskt fulljädrade sätt att uttrycka sig måste jag närma mig henne på ett annat sätt.

Jag haffar henne i flykten, jippi hon sitter still i fem minuter och kollar igenom sina sms.

Du, säger jag, vet du vad jag är om jag säger att en somalier är svart?

Nä säger hon och tittar faktiskt upp, intresserat.

Rasist!

Men det behöver du ju inte vara replikerar hon.

Jag vet, men det är så laddat nu för tiden så man blir alldeles osäker.

Hmmmm.

Vad blir jag om jag säger att min dotter behöver tänka på sin kost och livshållning?

Nä, fortfarande intresserad.

Jag blir mamma till en anorektiker!

Det behöver du ju inte vara replikerar hon.

Nä, men det är så laddat nu för tiden.

Så var det sagt och ingen blev ledsen. Ingen alls.