Visst är det väl märkligt att i samma stund som M Jackson lanserar och får en jättehit med låten " It does not matter if you are black or white" så kan vi på löpsedlarna läsa att hans näsa håller på att ramla av! Igen!

Varför? Jo för att han opererat sin näsa så många gånger för att få bort den negroida breda formen och för att han också gnuggat eller slipat sin hy för  mycket i sin iver att få den att blekna.

Har jag missat nåt? Skrev han verkligen en hit samtidigt och hette den inte It DOES matter if you are black or white.

Jag förundras över att ingen journalist på en endaste  tidning uppmärksammade detta!

Jag minns när vi for runt i Stockholms nattliv, hängde i bar efter bar och hade superkul. Vi var ett gäng tjejer som sig bör, som ofta var hemma hos någon innan och förfestade och åt för att sedan bege oss ut i storstadens nattlivspuls. Inget unikt alls. Så gör de flesta vid en viss ålder.
Vi hade konstant dåligt med pengar och det var en höjdare de gånger man lyckades bli bjuden i baren. Ju 
starkare, sötare och dyrare desto bättre!

Sen blev det lite av tio små negerpojkar över oss, en efter en la av med att gå ut av  vitt skilda anledningar. Flytt utomlands, sambo, barn etc.

Jag var den första som fick barn och bytte i ett nafs det ena livet mot det andra. Sen kom andra och tredje barnet och det "andra" livet blev min  vardag och är det fortfarande. En vardag då hängandet på krogen är helt passé. Och nu kommer jag till essensen i detta inlägga; jag vet inte hur man gör längre!

Jag kan liksom inte alldeles-lojt -och -världsvant -hänga -i -baren längre, för jag har glömt bort hur man gör. Hur gjorde jag det där alldeles lagom loja, avmätta, spana runt? Idag blåstirrar jag tills vederbörande, kvinna som man, irriterat blänger tillbaka och undrar varför jag g l o r. De gånger det händer känner jag mig alldeles klaustrofobisk dessutom  det är trångt och folk klampar in på min fysiska integritet. Det är väl det som är själva grejen kanske, umgänge i en bar, men det känns oerhört stressande att känna vad människor i min omgivning ätit till middag eller än värre har för deodorant.  Jag minns att trots att jag är ganska kort alltid lyckades påkalla bartenderns uppmärksamhet allra snabbast. Hur fan gjorde jag det? Idag kan jag bli stående hur länge som helst. Som en inventarie, hon ska nog inte ha något tänker de runtomkring och framför allt bartendern. Illa, riktigt illa.

Men det blir värre. När jag av en händelse befinner mig i en bar och har varit där en hel kväll har det numera också hänt att jag blivit bjuden på en drink av någon utanför det absolut närmaste sällskapet.  Det är då det stökar till sig på riktigt! Bäst att grabba tag i drinken med vänsterhanden så att vederbörande riktigt blir bländad av min gnistrande vigselring. Jag blir osäker och undrar hela tiden vad som ingår i drinken typ. Hur länge ingår att jag ska stå här och lyssna på någon histora som jag ändå inte hör för att musiken dånar så infernaliskt? 20 minuter, nä det var ju inte en så dyr drink, kanske fem? Vad innebär det mer för förpliktelser att få en drink? Ska jag le och rikta min odelade uppmärksamhet mot den som bjuder under hela drinken? Jag kan ju alltid svepa, det är jag bra på, det kommer jag ihåg hur man gjorde minsann. Eller kan jag säga som det är att drinken var attans god men du är baske mig det tristaste och mest ouppmärksamma jag mött på länge ( ser du inte min vi g s e l r i n g?)! Nä det kan jag nog inte. Kan jag ta min drink, säga TACK och vända mig mot mina väninnor igen???? Ännu värre: tänk om det ingår en dans i drinken?

Bäst att ta tjuren vid hornen har jag tänkt flera gånger och även gjort det ett antal gånger. Javisst gärna en drink, men du förstår, jag har inte varit ute på väldans länge och känner mig lite osäker på vad du menar. En drink är Ok, men annat ingår inte, jag vill inte inte vara tvungen att ägna dig min odelade uppmärksamhet under tiden som jag dricker din drink, inget dansande och absolut inget tafsande! jag tar hemskt gärna en GT.
En del har raskt, och med förskräckt uppsyn dragit tillbaka sitt erbjudande om en drink i baren ( HA jag VISSTE väl det!) och andra har garvat och bjudit på två.
Det är så skönt att betala sina egna drÿcker i baren, då vet jag i alla fall vad som ingår.

Blev hämtad förskräckligt tidigt en morgon på senhösten, skulle jobba och fick taxi till stället. Taxin hämtade mig redan vid sextiden på morgonen och jag stapplade ut i mörkret och möttes av en strålande glad taxichaufför.
Sova, sova, sova i ytterligare en timme tänkte jag.

Men där gick jag bet.

Den glada taxichauffören ville prata han och gjorde det utan min hjälp. Han höll en fasligt lång  monolog på bruten svenska och jag behövde bara nicka ibland för att ge honom ny energi till nytt samtalsämne. Vi (han) hann avverka en massa ämnen från nativitet till granatäpplen.

Så kom vi upp på motorvägen som nästan var helt öde. Inga bilar. Vi blev lite förvånade båda två, chauffören säger:
Men vöd ör döt hör? Motorvögön ör ju helt tom!
Tystnad, jag orkar inte svara, nickar lite bara.
Nu vöt jööög!
Det ör ju höstlöööv!

Höstlöv, ja det är ju höst, jag börjar kolla framför mig, är det verkligen så mycket höstlöv på vägen att det stoppar folk från att åka bil? Det var konstigt. Jag ser förvisso en del löv i skogen men inte på vägen.

Chauffören frågar: Hör dina barn höstlöv den hör veckan?

Jaaaa, svarar jag utan att skratta. Ja de har höstlov!

Ibland får jag dåligt samvete.

• För att jag bakar bullar så sällan.
• För att jag inte har mer tid med barnen över.
• För att jag är trött så ofta och för att jag spenderar nästan all  min vakna tid på jobbet.

För att kompensera allt detta brukar jag laga en extra god och i många fall megakomplicerad måltid mitt i veckan.

Jag läste ett smaskigt recept med kassler, quinoa, vitlöksfräst squasch och en massa annat gott bland annat cashewnötter och en mycket komplicerad sås till det hela. Rätten tog säkert två timmar att laga till. Jag mixade och kokade och bjöd till, resultatet var fantastiskt - tyckte jag!

Tadaaa, nu är maten klar sa jag till min familj som vid det laget börjat misströsta och hade en blodsockernivå som var illavarslande för husfridens skull.

Alla satte sig till bords och mellandottern säger efter första tuggan: nämen är det kassler i, det tycker inte jag om!Peta bort kasslern  då säger jag.
Storebror säger: men är det inte gurka, vad är det här? ( Syftar på squaschen)
Peta bort den då, säger jag.

Vi äter vidare då det efter en liten stund är dags för lilla tjejen att säga med bestämd röst, jag MÅSTE ha ketchup till det här och med lika bestämda steg går till kylskåpet, hämtar flaskan och sprutar ned hela tallriken  med Felix.
Jag är på väg att bryta ihop när min käre make säger mellan tuggorna, Vad är det för ris egentligen, det smakar konstigt liksom ( syftar på den allra sista ingrediensen Quinoan).

Nu bryter jag ihop på riktigt och har  två val. Antingen att kasta mitg ut genomdörren, skrika något och aldrig mer komma tillbaka. Eller- och detta var inte planerat- skratta hysteriskt utan att kunna sluta. Min familj är helt oförstående till vad som är så himla roligt att mamma skrattar så tårarna rinner nedför mina kinder.
Den store vänder sig till sin pappa mitt emot och frågar med bekymrad min; brukar hon vara så här?
Ja ibland svarar pappan.

Det är nu så hejdlöst roligt att jag inte kan sluta trots att jag känner att jag kanske borde eftersom lilltjejejen ser helt förskräckt ut och är på vippen att börja gråta för att mamma beter sig så konstigt. Mellandottern som vet hur det är när man liksom fastnar i ett skratt säger att jag borde gå och hälla upp lite vatten i en kanna så att jag kommer på andra tankar. Jag gör det och vänder en liten stund ryggen till familjen och försöker verkligen sluta skratta när någon av dem säger att : den här maten behöver vi ju inte äta så där värst ofta!

Då vek sig benen på mig och jag fortsatte mitt hysteriska skrattande trots att lilltjejen nu verkligen började gråta lite grann för att mammam blivit konstig och verkade fortsätta vara det.

                           Köttbullar och sås, potatismos och lingonsylt

Kan du skicka gelén?  Säger den lilla dottern till den mellersta, jag tänker; undrar var hon ätit gelé för det äter vi ju aldrig.
Gelén säger den mellersta och tittar storögt: det heter det ju inte och håller i burken med lingon.
Nä jag menar lingonen.
Det heter det ju inte. men ge henne burken nu tänker jag.
Säg vad det heter, den lilla försöker med olika förslag men får aldrig burken.

Det heter lingon i sylt! Säger den mellersta till sin lillasyster. helt seriöst.men what the... tänker jag, tror hon verkligenatt det heter lingon i sylt.....där har jag missat något i uppfostran.
Sen vidtar en hetsig diskussionom vad det egentligen heter och vad som i så fall är sylt och vad som är lingon. Jag lägger mig inte i annat än att jag i alla fall vet attl lingonen växer i skogen. Jag kämpar för att hålla mig för skratt. Detta är en seriös diskussion!

Den äldste vaknar till liv när diskussionen ebbat ut, det står i alla fall röda lingon på burken säger han med basröst.
Det gör det ju INTE, var står det r ö d a på burken? Båda systrarna gaddar ihop sig.
Där -  råröda brummade den store.

Ny diskussion, jag skrattade hysteriskt. Det gick liksom inte att låte bli.

Häromdagen blir jag avbruten i ett möte, ser att det är "hemmet" som ringer och smiter ut för att till slut besvara de ivriga samtalen.
Hej, det är jag, sitter i möte, har det hänt något?
Ja brummar den snart vuxne sonen, jag bara undrar om jag får ta en sån där risifrutti i kylen?
Visst, det får du, syns sen, hej då!

Har jag verkligen lyckats i min uppfostran när sonen känner sig nödd och tvungen att ringa mig för att fråga om han får ta en risifrutti. Nu tänker ni kanske, stackars barn, tyrannisk mamma. Men icke, för att balansera detta något kan jag inflika, bara så där för er kännedom att samme son brummade fram för ett tag sedan: jag har typ hoppat av gymnasiet, det var inget för mig. Då blev jag liksom inte avbruten i ett endaste möte för att få frågan, får jag hoppa av gymnasiet mamma? Nä inte en endaste gång. 

Sonen ska aktiveras tänker jag. Sättas i arbete. En uppgift har varit att putsa fönster, det gjorde han en regnig dag, tappert värre, många rutor, det tog en hel dag. En dag senare när solen sken in genom fönstren i köket kom jag på att jag nog skulle ha instruerat honom lite bättre. Det gick inte att se ut på en enda fläck. Han hade kladdat dit lite fönsterputs och gnuggat ut det med vår disktrasa, som var full av fett förmodligen. learning by doing!

Sen händer det att jag ringer hem och frågar hur det går med alla projekt, gå ut med soporna, dammsuga och framför allt söka skolor.
hej, har du kollat några skolor än?
Nä, jag ska. men först ska jag dammsuga, men sen ( hinner tänka att han är ju ganska snäll ändå, först dammsuga som vi alla drar nytta av och sen söka skolor). Ok säger jag.

När jag väl är hemma så inser jag att ingenting har blivit av, för syster kom hem och de började spela kort. jag hann ingenting säger han.

Sen ska han laga middag ibland. Då hände det sig att vi var sju personer till middag och hade cirka tre deciliter kokta makaroner att dela på. Men hur tänkte du nu? undrar jag. Men jag hittade ingen annan kastrull!
Ok, ny uppgift. jag ska sätta ned lökar runt huset, och ber honom gräva några hål Lätt som en plätt!
Men var är mina hål? Men det regnade ju som fan typ hela dagen...Och du ville inte bli blöt? Joora, men det skulle ju bli alldeles blött i hålen, typ regna in.


Fridens liljor!

Ok, jag har ett intresse för kontaktannonser. inte för personlig del, gift med samme man sedan sekelskiftet ungefär, utan av andra anledningar. Det är ett intresse helt enkelt. Ibland är annonsen utformad så att man knappt tror att det är sant. Många annonser ser ut ungefär så här:

Bosse 47 Jag vill att du ska vara mellan 1,63 och 1,78, väga mellan 56,7 och 66,3 kilo. Du ska vara blond ( gärna platina) ha mellan B och c kupa och dela mina intressen för mysiga hemmakvällar och naturpromenader.
Svar till: det är insidan som räknas.
Analys: Här har vi verkligen en man som lever som han lär, han ställer ju inga krav alls på det yttre utan tycker att det är insidan som räknas, framför allt  - ack så ädelt.

Bohem Lotta Sensuell kvinna född på 30talet, händig i köket, trött på singellivet. Söker dig man med inre och yttre stil, ickerökare, nykterist och ordnad ekonomi för mysiga hemmakvällar.
Svar till: Kom och håll om mig
Analys: Kom och ha tråkigt med mig, gör så att jag slipper städa för det är det värsta jag vet. jag vill bara lata mig och du ska försörja mig. Ekonomin är det absolut viktigaste attributet för mig. Panka göre sig icke besvär.  

Mysiga stunder Vanlig kille som är intresserad av dans, uteliv och bilar. Kör gärna skoter, söker dig vanliga tjej med hjärtat på rätta stället.
Svar till: jag älskar dig redan
Analys: inte så knussligt bara du står pall för en dunk hembränt på väg till dansen, mer brännvin som vi dricker ur pluntan i bakluckan på Tottes bil, en volvo amazon innan vi dansar bugg där jag sliter dig fram och tillbaka precis som i lets dance. Du får gärna följa med till byn en dag och ekipera mig med en vct overall och trepack loafers med tofs, gärna i vitt.

Många pratar om det, en del gör slag i saken, för en del funkar det , för andra blir det en katastrof.

Det kan gå till ungefär så här: Kolla, vi kan köpa sjutton gårdar i småland för vår bostadsrätti  innerstan. livskvalitet, egen täppa, barnen rullar runt i gräset och vi slipper stressa. Vi kan köpa en kanin och kanske en hund!
Låtom oss förvekliga drömmen om det bättre livet.

Kåken är stor, gräsmattan likaså. Grannarna bor en bit bort. Sommaren är ljuvlig och på hösten plockar dom svamp. Inte så många kompisar på besök som dom trott. Men, det här är livet!

Lite senare, samma familj i samma sketna by i fucking småland. barnen förstår inte vad grannungarna säger. Umgänget är minimalt, föräldrarna är utdömda på förhand som "stockholmarna". Dom springer till bussen för att det bara går en enda sketen buss om dagen. Kåken behöver renoveras, trädgården skötas - men det hinns inte med. Barnen ska skjutsas till olika aktiviteter på olika tider, två bilar i familjen behövs för logistikens skull.Gräsklipparen pajar och grannen bränner hembränt som bjuds på festen i byn, frun i huset blir full och skäller ut Berith för att hon snokar. Det skulle hon inte ha gjort, Berith går nämligen under benämningen BBC2 och snart är skvallret igång.

Familjen säljer kåken och kaninen innan allt självdör. Bosätter sig i storstan igen och springer fortfarande till bussen, men här går det en var tionde minut!

Fridens liljor!