Senaste inläggen

Av Winner Horse - 14 september 2012 11:45

Hej bloggen och dess tappra läsare!


Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag.

Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl en liten apparat liksom. Men fick en stor manchett på armen som var fäst i en sladd i en dosa som jag skulle ha fäst i ett bälte på mina byxor.

En av anledningarna till denna manöver var att jag misstänks få högt blodtryck bara av blotta åsynen av någon i vitrock. Det heter white coat syndrome. Im not alone alltså.

På med manicken.

Hem på motorvägen.

Det pep, jag tänkte shit, jag skulle ha lämnat in bilen på service. Planerade för motorstopp altenativt total haveri. Det pep ännu värre, motorhaveri it is. Förbannat också hann jag tänka innan fanskapet på armen blåste upp sig.


In i skogen, plocka svamp. Det pep och blåste hela tiden, var tjugonde minut. Hittade massvis med svamp och tänkte verkligen att man förlorar liksom både rums- och tidsuppfattningen när man plockar gula kantareller. Det gör man inte. Anledningne till den inbillade förvrängda tiduppfattningen, inget pip på länge, berodde på att mackapären blivit sladdlös, den hade helt enkelt hakat ur när jag vispade runt efter det gula guldet.


Kan helt ärligt säga att det var en bisarr och otäck tillvaro med min påflugna hjärtmätar kompis, även om det bara var i ett dygn. Lämnade gladeligen in eländet ett dygn senare. Som en sista hälsning till mig gjorde den egen mätning, när jag började gå i korridoren var den platt. När jag sen skulle lämna in den från början platta skiten var den rund som en boll, uppblåst.


Av Winner Horse - 4 september 2012 14:48

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset.


Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen att  jag ska dit på jobb. Då följer maken med. Vi tar några extra dagar och låter oss fullkomligt förföras av denna sagolika karga ö.

Det gör liksom ingenting att det knappt finns några träd.

Kolla bara:

 

I can tell you, det här vattnfallet är grandiost! Det största jag sett i mitt liv.

 

Färgerna, vidderna, vyerna ISLAND!


Som grädde på moset gör islänningarna fantastiska fiskrätter av alla de slag och lakridsen är världsberömd. Vi skulle äta ute en av kvällarna, beställde taxi. Taxichauffören förstod att vi ville äta fisk och skaldjur och undrade om vi beställt bord då det var lördag. No svarade vi. Sen pratade han sitt sagomål i mobilen, la på, körde oss till en krog och sa, now you have a reservation for two!


Mitt råd kära vänner, har ni funderat på att åka till Island så gör det nu. Det är billigt. kronkursen är bra och Islands priser har sjunkit. Just go!


Av Winner Horse - 3 september 2012 15:25

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande.

Känns bra.


Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. Vill ju mer se mig som en Valkyria och en störtcool individ och inte alls den här ängsliga tandagnisslande ikvinnan  som jag nu fått lära känna.

Men nu är det beslutat och fastställt. Jag ska byta jobb.


Sen har jag varit i Bryssel. Och på island. Men mest i skogen så här års. Underbart. Där är jag drottning och Tiger samtidigt.

Av Winner Horse - 7 maj 2012 21:21

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte genast fick ur mig irritationen skulle huvudet ploppa ut och landa på mannen rakt över  bordet. Det skulle ju bli lite konstig stämning då. Om jag satt där helt huvudlös. Jag klandrar Monthy Pythons gäng för att jag måste få dessa illustrationer på hjärnan.


HAn insinuerade och var allmänt bitter, målade in mig i ett hörn och ställde retoriska frågor. Jag sa till slut: Om jag svarar ja på din fråga, vad ska du göra med resultatet. mummmel mummel till svar.  Om jag svarar nej på din fråga, vad ska du då göra med svaret? Detta är ren avrättning och om du ska fortsätta så går jag härifrån.

Oj, tog du det så?

Och det här är intressant, så kränkt var jag att jag inte bara svalde vad han sa utan hörde mig själv säga; hur fan tror du annars att jag skulle ta det? Kan jag verkligen ha misstolkat dig i en hel timme?!


Den tystnad som sedan lägrade sig var lika kompakt som mörkret i Sverige på natten i december. Sen kom det där som liksom inte ingick i planen som för övrigt inte alls var en plan utan bara något jävligt spontant. Tårarna. vad är det med oss kvinnor, att det kommer tårar som på beställning.

Jag hade då rakt inte beställt några tårar utan arbetade frenetiskt bort dem.  Och lyckades.

Sen tog mötet slut. Alla var nog glada att det var slut. Även om vi gaskade upp oss sista minuterna.


Så ovan var jag till sinne och lekamen över ett sånt överdåd av irritation att hela eftermiddagen var som ett enda töcken.  Men sen fick jag träningsvärk. I benen av alla ställen.  En mycket mycket intressant erfarenhet som jag inte vill vara utan. 

Av Winner Horse - 16 april 2012 15:01

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.


En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål. En man i kostym.  Kvinnan är laddad till tänderna med argument.

Det flyter på bra. Ändra fram tills dess kvinnan ändrar ställning och sätter vänster handen under hakan. Hmmm, mmm säger hon. Mmm mmm säger han.

Vad i helvete tänkte hon. Får tag på ett långt och grovt hårstrå. Känns som tagel. Hur hamnade det där. Måste kamma det längsmed käken. Kamma, dra, undra, hur attans i helvete, är det svart? Är det vitt? Har det kommit nu på en gång, är jag sjuk?


Helst av allt ville kvinnan avsluta lönesamtalet och springa till affären och köpa en pincett, lägga in sig på en föryngringsklinik och säga upp sig. Puh, där var det slut. In på muggen for hon som ett jehu och där, där var det, det grova svarta stråt. Hade liksom krånglat sig ut och legat längsmed hakan i så lång tid att det nu var en ansenlig längd på strået.


Det rycktes bort!  Men det återkommer hela tiden som en påminnelse om  den bästa löneförhandlingen ever!

Av Winner Horse - 15 april 2012 22:15

Läste om Shanti R:s uppväxt. Och att han har svårt att se sig själv som vuxen.


Insikten om att ungdomsåren är över börjar så sakteliga sjunka in. 


Två av barnen får rösta. Ett tecken på åldrande.


Jag är en sucker för listor. Ett tecken på att åldrandet går fort. 


Inhandlingslistan

Att göra - listan.

Finns i frysen - listan.


Det börjar sjunka in. Jag är inte 28, jag är 46. Och i höst 47. Jag är NÄSTAN 50 år. 

Av Winner Horse - 15 april 2012 18:36

Min man och jag sa igår att vi, läs jag har svårt att ta det lugnt på helgerna. Kan vi inte försöka vädjade han.  Vi såg ett par filmer och slappade. 

sen skulle jag gå upp på övervåningen. Tittade ned i mitt nattduksbord. Uschvadstökigt - måste städa. 

Vad gör duuuu? Ylade mannen nedifrån. Vilar lite! 


Blev dock ertappad, han smög sig in bakom och sa med dyster och sträng röst: vaaad gör du? 


Men bara ett litet litet återfall. Sen lade jag mig i soffan igen. 

Av Winner Horse - 14 april 2012 21:21

Precis som lagt undan vantarna kommer det nytt fluff kring fotsulorna. Jag var så irriterad på den lilla promenaden idag att det nästan syntes.


På helgen brukar det promeneras. Och så här års kan man kanske grilla, och läsa krysset i solen på framsidan. Men inte idag.


Snön vräkte ned och lurade alla stockholmare på vårkänslorna.  Och yngsta flickan grät så det skvalade i morse. Över snön. Lilla gumman. 


Gick till loppisen som bara har öppet på lördagar istället. där kan man göra fynd. Idag stördes mina harmoniska cirklar av en slammerkvinna. Jag kan verkligen bli liksom helt fixerad av om någon hanterar saker på det sättet hon gjorde. Skramlade och slamrade med alla vackra staplade tallrikar som vore det papper till ett arkiv.  Och jag kan inte tänka på annat än mindre fynda. 


Min pappa är en slamrare av rang. men inte av den vårdslösa typen, han slamrar mest för att han är en energisk person med mycket energi. 

Nu har det blivit lite bättre. Men förr herre gud. När barnen var små var det ibland skönt att få sova ut. det kunde vi passa på att göra lite här och där. När min pappa tömmer diskmaskinen tar han ut hela bestickslådan från maskinen, tömmer ut innehållet på valfri plan yta i köket och börjar sortera och lägga in. Ingen kan missa det. Min pappa är dessutom av den mycket mycket morgonpigga sorten.


Men kunde han säga, är ni redan uppe, jag trodde ni skulle sova ut!?  När hela familjen trängdes i dörren till köket, yrvakna vid femtiden i gryningen. 


Han är dessutom lomhörd. Men vä'rldens roligaste, originellaste och snällaste pappa!  

Presentation


Välkommen hit till Winnerhorse!

Omröstning

Vilken årstid är din favorit?
 Vinter
 Vår
 Sommar
 Höst

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards